Sjukskriven
Ibland, är man bara så jävla klantig. Och man ska inte va klantig, de e inte bra. Jobbar man ute på en industri kan man inte gå runt me huvudet under armen, men de gör jag. Detta resulterade i några dagars sjukskrivning nu, efter att jag faktiskt alldeles själv kom på att det kanske inte är så bra att jobba med handkraftigt arbete om man har ont i handen. slog till den illa.
och denna sjukvård, man kan ju bli knäpp för mindre.
som jag tänkte skulle vara smidigt, blev inte så smidigt.
Istället för, tänkte jag, att först ringa vårdcentralen till en automatisk röst för att få en telefontid förhoppningsvis samma dag. vänta på att de ska ringa upp och sedan kanske ännu en dag senare få en tid, kanske.
istället pratade jag med min chef om att ta kontakt med företagshälsovården direkt, eftersom det är en arbetsskada. Okej, sa min chef. så jag ringde igår, fick en tid vid lunch idag, i en annan stad än vanligtvis. så jag åkte från jobbet, snurra runt för att leta rätt på vart det låg. kom in, nej, så har de inte skrivit upp mig får nåt besök, så de kunde inte ta emot mig idag, men jag kunde ju få en tid nästa onsdag, för det fanns ingen alls på någon av orterna som kunde ta emot mig.
Jag va så arg när jag åkte därifrån att ja grät, världens psykbryt fick jag. kom tillbaka till jobbet o klampa ner till min chef o sa hur de va. varpå han, riktigt manligt gjort faktiskt, ringde upp vår företagshälsovård och talade med dem, och då fanns det minsann tid, i vår stad, precis när som helst kunde jag komma.
Va e de för jävla sätt?
iallafall vart jag så lättad att ja nästan börja grina igen (jepp, psykbryts-soffie i sitt esse), och rörd av att vår chef visade engagemang. För en kort minut såg jag den chef vi en gång hade, och det gjorde gott.
iallafall så kom jag till sist till en läkare som snart konstaterade att ja va ju helt knäpp som lindade handen i en massa lindor och grejer och var på jobbet. BIG NO-NO. så jag ska inte linda handen och inte överanstränga mig på ett par dar.
jaja. så kan de va
fasiken, jag skriver lika rabblande som jag pratar tror jag, helt oförståerligt. Sorry
och denna sjukvård, man kan ju bli knäpp för mindre.
som jag tänkte skulle vara smidigt, blev inte så smidigt.
Istället för, tänkte jag, att först ringa vårdcentralen till en automatisk röst för att få en telefontid förhoppningsvis samma dag. vänta på att de ska ringa upp och sedan kanske ännu en dag senare få en tid, kanske.
istället pratade jag med min chef om att ta kontakt med företagshälsovården direkt, eftersom det är en arbetsskada. Okej, sa min chef. så jag ringde igår, fick en tid vid lunch idag, i en annan stad än vanligtvis. så jag åkte från jobbet, snurra runt för att leta rätt på vart det låg. kom in, nej, så har de inte skrivit upp mig får nåt besök, så de kunde inte ta emot mig idag, men jag kunde ju få en tid nästa onsdag, för det fanns ingen alls på någon av orterna som kunde ta emot mig.
Jag va så arg när jag åkte därifrån att ja grät, världens psykbryt fick jag. kom tillbaka till jobbet o klampa ner till min chef o sa hur de va. varpå han, riktigt manligt gjort faktiskt, ringde upp vår företagshälsovård och talade med dem, och då fanns det minsann tid, i vår stad, precis när som helst kunde jag komma.
Va e de för jävla sätt?
iallafall vart jag så lättad att ja nästan börja grina igen (jepp, psykbryts-soffie i sitt esse), och rörd av att vår chef visade engagemang. För en kort minut såg jag den chef vi en gång hade, och det gjorde gott.
iallafall så kom jag till sist till en läkare som snart konstaterade att ja va ju helt knäpp som lindade handen i en massa lindor och grejer och var på jobbet. BIG NO-NO. så jag ska inte linda handen och inte överanstränga mig på ett par dar.
jaja. så kan de va
fasiken, jag skriver lika rabblande som jag pratar tror jag, helt oförståerligt. Sorry
Säg nåt!
Postat av: Goldengirl
Hahaha ja men eller hur...visst lite hemsk känner man ju sig, jag menar det är ju ingen kick för självförtroendet de där :P..
Hoppas du fortsätter läsa bloggen :D
Tråkigt att vara sjukskriven btw :(..de mest jobbiga är att man blir så lat när man vart hemma ett tag och ska tillbaka till jobbet.
Trackback
