Soffie's liv

Jag har fått fundera länge, men jag visste att jag kände igen känslan. Den ständiga huvudvärken, humöret, oförmågan att kunna sova, samma oförmåga att ta mig upp ur sängen. När inget egentligen är roligt, inget är förvånande ledsamt; bara tröttsamt. Nervositeten.
Ångest såklart, att jag inte kände igen de på en gång, vi som vart så bra vänner en gång, Ångest och jag.
Men jag har inte tid med de där nu.