Att tala i hypotes
Nu får ni ha lite grammatiskt överseende med mig, för nu låter jag bara tankegångarna flöda.
Men RENT HYPOTETISKT sett, om jag skulle vilja vara riktigt jävlig mot folk bara för att det är min grej; då skulle jag först och främst, och allra mest främst; se till att jag faktiskt vet vad jag talar om!
För att göra det mindre pinsamt och irriterande så är det ju faktiskt en stor fördel i bråksammanhang, om när man kommer med ett argument som man stenhårt skriker fram, i faktum inte är ett argument som inte bara totalt motsätter sig själv, utan mer så ett argument som kanske egentligen den andra parten skulle ta upp gentemot ens egen person; då innebörden av detta argument mer skulle gynna en själv om det vore så att den sammankopplade hypotetiska historien verkligen skulle äga rum!
Att argumentera emot sig själv har aldrig varit och kommer aldrig bli ett bra och vinnande koncept, eller har jag mot förmodan fel?
Jag talar förstås rent hypotetiskt.
En annan dag kan vi ta upp detta ämne igen, och då kan vi ta den från ett faktiskt synläge.
