Soffie's liv

Vitt skräp låg runt och skrota på backen när man va uppe och veva i morse, vilken besvikelse. Jag kunde nästan höra hur lökarna ute i rabatten gjorde sitt bästa för att krypa ner bladen under mark igen.
De va bara att krypa tillbaka ner under täcket och hoppas på att nästa gång man fick upp snoken så skulle läget ha ändrats.
Blidde ju inte så värst resten av dagen heller dock...

Bara att sjunka in i dvalan igen.
Eller egentligen skulle jag behöva plantera om tomaterna, innan de blir för rangliga och dana, skulle ju förså aster också va de tänkt..
Vem har lust med vårgöra när vintern slagit till?
Hmmm..



Vi var till MVC idag. Det gick bra, dock har inte magen växt nåt mer, och lite andra värden kunde se ut lite som att det kan vara på G snart. Tror de ja, bäckenet känns helt paj nu och molande värk till och från i magen säger väl att det trycker på lite nu... ja...
snart, eller nästa vecka, eller senare.
Det är ju irriterande att inte veta!
Men ändå skönt med några mildrare tecken på att tiden snart är kommen. Hellre lite såhär än att de bara säger pang och så skriker man rakt ut och man inte har nån föraning.. tror ja.
Hon berättade också på MVC att första paret från vår föräldragrupp har fött en liten tjej. Jätteroligt att höra. Och roligt att höra hur de kan vara, för de var ju faktiskt sist tidsmässigt på listan. De kom bara till v37+nåt, fast det var första barnet, så man ska kanske inte förvänta sig att man går över tiden heller.
Man ska inte förvänta sig nåt...
Stort grattis till dem iallafall.


Nej, jag ska väl gå ner och titta på mina tomatplantor och se om de sätter om sig själva...