Soffie's liv

---------


Idag när vi alla kom till jobbet möttes vi av en flagga i blått och gult, på halv stång.
Du kom aldrig ända hem natten till Tisdag. En olycka på vägen, på natten; den sker så fort.
Idag har vi fått sörja en arbetskamrat, och för vissa en vän.
Och vi har fått bejaka det faktum att inte ta människorna i vår omgivning för givet.
Du lämnar ett tomrum bakom dig.
Du var omtyckt, du var speciell.
Våra tankar går till din familj.
Nu har du all tid i världen att glida runt i snön på din snöskoter.
Tack för det du gav oss.

-----------


Idag föll domen för en barndomsvän. 3 år.
Tragiskt, verkligen. Inte tragiskt att man får sona för sina handlingar givetvis. Har man gjort ont får man ta sitt straff.
Utan tragiskt för den människan jag kände, skulle aldrig göra det här.
Hur, när, och varför förändrades du?
Kunde man ha gjort någonting?
Jag tror inte jag kommer att träffa dig någonsin igen.
Du kommer inte vara kvar i närheten, och det är nog bäst; för alla.
Men jag saknar det som var du då. Precis som jag saknar det gäng vi var.
Jag önskar dig insikt i ditt liv, bättring i framtiden, och att just framtiden kan göra dig till den du var.


----------