Soffie's liv

Brukar ni söka på ert eget namn på internet när ni har tråkigt?
Det var väldigt länge sedan jag gjorde det sist. Jag antar att det var väldigt längesen jag var nyfiken på mig själv. Brukar ni tänka på vad ni lägger upp på internet i ert eget namn och även andras?
Vad som läggs upp på internet, stannar på internet -för alltid.
Inget speciellt att tänka på när man är 15 år och mediakåt kanske, vilken är den kategorin som internet och speciellt bloggare verkar domineras mest av.

Anledningen att jag svamlar om detta är att jag kom på här att jag har en "hemsida", en såndärn man hade innan Facebook och Bloggen. En hederlig gammal hemsida.
Varför?
Jo, svaret är datakunskap, vilket var ett ämne i skolan.
En uppgift var att lära sig att göra och lägga upp en egen hemsida.
Allt frid och fröjd med det. Men vad de kanske också kunde ha lärt ut var hur man kom åt sin hemsida och, framför allt, hur man tog bort den igen. Detta var något jag aldrig fick lära mig, tyvärr.
Så ute i sajberspejs finns en groteskt rosa hemsida med mig där det står att jag är 16 år och älskar nalle puh. Det tackar jag verkligen handel- och administrationsprogrammet för nu, 26 år och älskar min familj.
Men men.

Andra saker jag kan lära mig om mig själv genom internet är bland annat mina inkomst uppgifter (tackar vi ju särskilt för), alla adresser jag har haft, vilka som är vän med mig på facebook, samt där alla grupper jag gått med i. Jag har varit brudtärna och toastmaster, och jag har varit med i lokala tidningen ett par gånger.

Vad kan du lära dig om dig själv?

Precis snott älsklingens sista RedBull ur kylskåpet. Det var inte vad jag var sugen på, men jag halsar i mig och hoppas på att den gör nytta en liten stund.
Virre var här och försökte vara social med mig medan Nicole hade en kväll där bara allt var fel. Hon var trött, och hungrig, och hade magknip, och var mammasjuk, och ville kolla teven... Fast jag kunde inte få de riktigt i rätt ordning verkade det som. När jag försökte rapa henne ville hon sova, när jag försökte sussa henne ville hon äta... När ja mata henne hade hon magknip och ville rapa och fisa...
Men nu är allt bra igen, mamma gjorde rätt tillslut.
Så nu vilar hon i vagnen och jag slurkar i mig energi.
Älskling jobbar.
Han började jobba denna vecka, halvtid till att börja med.
Skönt.
Skönt för ekonomin, skönt för han att få tillbaka verkliga livet med alla vanliga rutiner.

Jag funderar över hur de blir när jag ska börja jobba igen. Hoppas jag orkar, kroppsligt. Försöker komma igång och träna, bearbeta upp musklerna igen. Jag är livrädd för att jag inte ska klara av jobbet när jag kommer tillbaka. Livrädd för att vara för svag och bli en belastning. Hatar att jag vart så otillräcklig när jag fick foglossningsbesvär. När man jobbar med kroppen som jag gör, och man kämpar redan från början för att inte vara den svaga länken på industrin, så får man smått ångest av att tänka på hur de blir sen när man kommer tillbaka.
Jag vet väl innest inne att det är skeptiskt om min kropp, framför allt ryggen, klarar så många år till med detta springande-klättrande-lyftande.
Så jag måste verkligen börja stabilisera musklerna så jag kan börja träna. Nån dag, när jag har ork och tid samtidigt. Om jag kommer ihåg att göra det när jag har ork och tid.
Placenta-brain -som AnnSofie så fint kallade det, vilket i mitt fall bäst kan översättas till totalt och kroniskt hjärnsläpp i mitt fall. Jag vet inte vilken dag det är knappt, eller saker jag ska göra, eller saker ja borde tänka på att få gjort. Herregud! Jag har ett bröllop att planera och jag kan inte ens komma ihåg att laga mat.

Jösses vad jag svamlar iväg...

bäst att stänga av hjärnan igen innan de blir överbelastning. Sätta mig framför teven och återgå till Restmode.

Så nu har jag smått om smått börjat med ett mini album med Nicole som huvudpersonen. Jag fick ju så fina scrapbooking saker utav AnnSofie som hon hade tagit med från Canada. Och sen när alla Frippas systrar va nere i Ullared så köpte de med grejer åt mig också. Sen hade jag en Liiiiten liten samling saker sen förut. Så nu är de väl bara att köra på!

 

  
Klicka för större bilder.


   Det som behöver skaffas för fulländning är stämpeldynor i olika färger och akrylklossar tror ja de hette att fästa stämplarna på, sen du Anna måste vi börja filosofera på inbjudningskort!

Mini albumet med Nicole har blivit några sidor lång än så länge.



Roooooligt!

Lilla Emma hann fylla fem stora år medan hon var i Sverige. Detta firades förstås stort samtidigt som vi hade en liten familje-grill-tillställning.
Trevligt värre var det, som alltid hemma hos Gugge och Johan, det tackar vi särskilt för!


Familje foto.



Idag nu på morgonen var det stor gråt-tillställning här då vår kanadensiska familj (Frippas syster mfl.) lämnade oss för denna gång.
Det har vart helt underbart att få lära känna dom och att ha dom hos oss ett par dagar. Vi får hoppas att vi kan få möjlighet att åka över till dom i Canada om några år.

Nej nu ropar Nicole efter mjölkkossan.

Eftersom sommaren insisterar på denna 30-gradiga värme, och vårat hus är katastrofalt dåligt isolerat så har vi ju som jag skrivit förut tagit vår tillflykt ner i källaren och tvättstugan.
När man befinner sig längre stunder i sånna härna rum man vanligtvis inte "bor" i, så märker man efter ett tag att tillexempel tvättstugan skulle kunna vara mycket mer... organiserad; och mycket mindre... avställningsplats för saker man inte orkar gå igenom och lägga på rätt plats.
Det, tillsammans med att jag idag får ett solarium av svärmor (bättre begagnat som annars skulle hamna på tippen), gjorde att vi igår hade en totalomvandling av detta rum. Flyttade tumlaren, flyttade bord, plockade bort allt-möjligt-mega-högen.
Nu ser de riktigt mysigt ut här nere; riktigt beboeligt.
Gött!

Nu sitter vi här nere jag och Nicole och väntar på att solariet ska dyka upp, samt kaffe-sällskap i form av Virre.

OCH
Vi väntar på regnet!

Jag är en sån som tycker åska och blixtar är mysigt, så länge de håller sig lite på håll. Och de ska bli så skönt att kunna andas frisk luft en stund.