Ojoj.
Man planerar, väntar, längtar, stressar, dubbelkollar, längtar.
Så äntligen kommer den stora dagen.... och Poff, så är allt över.
Fort går det när man har roligt.
Och det var inte förn idag som man fick sätta sig ner och tänka tillbaka, och man kom på mer och mer saker man har vart med om.
Jösses; vi Gifte oss för tusan igår. Nu är det klart, gjort, slutfört.
Härligt!
Men va hände.
Stress stress, fick vänta på att komma in i ombytesrummet i kyrkan, hungrig bebis, klänning fastnade i håret.. gaaaahh, okej.
Nuså, dags att walk the isle.
tam-tam-tada. (snubblade inte en endaste gång)
Torr i halsen och för lycklig för glädjetårar stod man sen där och gav bort sitt sedan länge stulna hjärta till denna underbara skapelse till karl, och allt var bara perfekt.
Sen var det dags att skratta åt vår härligt tokiga lilla Nicole som charmade prästen och publiken med sina munpruttsljud, när hon blev döpt in i svenska kyrkan.
Vår kära fotograf fick ta flykt in i sakristian ett ögonblick för att inte bryta ihop av skratt åt vår dotter.
Sen var de då dags att få ris i ansiktet och hälsa på alla våra gäster och mottaga gratulationer.
Överraskning!
Min älskade make hade fixat en tur med limousin och choklad!
Så mysigt, så oväntat, så härligt att få en stund helt för oss själva.
Tillbaka till kyrkan, mata bebis, bli fotade.
Mottagningen var underbar.
De hade förvandlat hembygdsgården till ett så fint ställe.
Underbar mat, som jag inte kunde njuta av till fullo (ska man vara fin får man lida pin, och det var precis så inte revbenen började spränga sig ut genom klänningen från början)
UNDERBARA tårtor som systeryster bakat.
Nicole hade en egen tårta, och jag ville smaka på alla tårtor och bara liiiten bit av varje gick ner innan klänningen återigen sa -nejnej, haha, du ska inte få äta gott idag inte, haha.
Dumma klänning.
Som tur är behöver ja aldrig mer ha på mig den dumma jättesnygga klänningen, som jag ändå lyckades spräcka en söm i urrigningen på genom att kliva ur limon...
Så kan de gå.
Åh, de hände så mycket roligt på mottagningen, lekar, spex, fina tal, alla fina presenter Nicole och vi fick
Tack för allt fint!
Så vackert!
Åh,
Om vi ändå hade haft limon att packa hem allt i!
Jag satt som en pressad korv i baksätet på hemvägen med saker runtomkring mig, Anna och Daniel fick ta ett lass i sin bil som de kom med idag, och lite fick följa med mor och far hem som vi får hämta i veckan.
De va ju inte meningen att alla skulle vara så givmilda!
Väl hemma var jag väldigt glad faktiskt att klockan inte var mitt i natten, sen drog ja med karln på en bröllopsdans i vardagsrummet till tonerna av min favorit countrylåt spelandes från mobilen.
Love!!!!!
Ja, jo, nej, vi hann aldrig med någon bröllopsdans innan, tiden bara försvann. Time flyes liksom.
I förmiddags samlades de första glädjetårarna bakom ögonen när man satte sig ner och tänkte tillbaka.
Allt var så underbart.
Och nu är ja Fru!
Hustru!
Underbart!
"Gunga gunga"
Hon sitter här Nicole i sin hoppgunga och tränar benen. Jag tror hon just kommit på att men kan använda högerbenet också, för förut har de mest hängt med och dinglat men idag får de också lite träning.
Tand två tittade fram häromdagen, och det märks verkligen, för hennes humör har inte varit på topp, och det är inte så roligt när man ska sova. Tur att hon varvar dagarna med att vara en riktig glad-unge, som nu t ex när hon gungar upp och ner och skrattar och skriker.
Igår var vi till prellen och kyrkan och talade ihop oss om hur vi vill ha det på bröllopet och dopet. Det kändes bra att gå igenom allt och kunna vara med och bestämma lite., eller rättare sagt kändes de nog bra för min älskade blivande man att få vara med och bestämma lite också =)
Men de känns som att allt kommer ordna sig nu. Alla jättestora grejer är klara och bokade och beställda. så om jag nu bara lyckas komma ihåg att hämta ut ringarna, ringa och tala med fotografen och komma ihåg att gå upp i tid på stora dagen sen så kommer allt bli toppen! =) Ja tror på de.
Sen kanske Nicole skriker som en tok i kyrkan, men de e lugnt för hon e bebis och det är enda gången man får skrika och ha sig i kyrkan.
Nu ska vi spendera resten av kvällen med att strosa ner till tvättstugan och få lite babykläder och misc rent (igen) så hon har nåt att spy och kladda gröt på (igen)
Sen ska vi se om Nicole blir hungrig på riktigt så vi kan göra om vår grötstund som nyss inte alls va så intressant. Sen får vi väl se va vi kan orka med, mysstund och matstund och sovastund tror jag är de enda kvällen hinner bjuda på nu när klockan börjar dra iväg.
Ha en bra kväll!
Ojoj.
I lördags så var de då kört för mig.
Mina kära tjejkompisar kom och förde bort mig och utsatte mig för mig möhippa.
Första timmen eller så hade jag bebisångest. Visste att jag skulle få va borta från Nicole hela dagen, och det har ju aldrig hänt förut. Bara småstunder. Som Marie sa så sitter väl navelsträngen kanske fortfarande kvar :-)
Men allt eftersom dagen gick så kändes de inte så tokigt att vara en lite egen person för en dag!
Allt började roligt och harmoniskt med en gokart tävling på Gelleråsen, och jag som älskar gokart! jättetrevligt och bäst som jag är så vann jag förståss och har en fiiiin pokal att ställa i hyllan nu!
Tyvärr så fortsatte inte "vänligheterna" speciellt länge innan hornen växte fram på mina vänner och de spökade ut mig till nån blåbärsblå zigenar-spökhus-chock. De hade hysteriskt roligt åt mig medan jag i denna utstyrsel fick stå på OkQ8 och tvätta vindrutor mot betalning.
En god och trevlig middag följde sedan och sen bar det förstås iväg på party på statt vilket fick avsluta kvällen.
Jag hade såååå roligt, fast jag mådde sååååååå dåligt dagen efter.
Tack ni som var med!
Intressant sak som man upptäckte i denna lilla stad är att människor tittade på mig ute på Harrys som att jag var en idiot när jag gick klädd som jag gjorde.. tyckte att brudslöjan och den överdrivna sminkningen kunde ha vart en liten fingervisning till att jag kanske inte alltid ser ut sådär när jag går ut :-) folk är bra intressanta i sina syningar.
Inte för att jag bryr mig som tur är! Jag anser fortfarande att jag rockade stenhårt i min utstyrsel, men det kan ju bero på att jag var såpass yr i bollen att jag inte direkt brydde mig hur jag såg ut!
Jaja.
Nu är de avklarat, och det är så skönt att man aldrig behöver bli utsatt för det igen!
Okej.
Pappa har nattat våran stora lilla tjej. Hon var helt slut efter sin kusin Mimmi's 11-års kalas nu ikväll. Och som smör på moset så blidde de ju ett badkarsrejs innan nattningen. Lite i senaste laget, men Nicole hade lika roligt för det.
Usch va mycket det är nu. Men det känns iallafall som att bröllop/dopet är under kontroll.. minus det faktum att vi inte träffat prästen än!! men det hinns väl; det är ju en hel massa veckor kvar tills det är dags.... tre iallafall... knappt... jaja de blir nog väl.
resten är i princip klart iallafall. mamma och syster verkar ha sitt under kontroll också, eller så säger de bara de så jag inte ska få panik hehe. nej, de går nog bra för dom, eller hur syster!!? :-)
Älskling och min pappa har jobbar hårt denna vecka på att byta, eller rättare sagt sätta in en till ackumulatortank hemma. Och efter mycket micklande hit och dit och älsklingen har slitit sitt hår och läst instruktionsböcker så funkar allt perfekt! duktig han är min karl! hjärta han!
Big news, Big news!
Hittade Nicoles första tand igår! åh så stor hon blir =) tänk att det kan gå så fort ändå. hon var ju nyss min lilla skära spädgris som bara tuttade och sov. nu har hon tand och försöker sitta upp själv och pang så snart smäller hon i dörrar och tycker mamma sjunger illa och lägger näsan i blöt och så flyttar hon hemifrån.... fan... jag går snart i pension om tiden ska gå såhär fort... bara att förbereda sig för 40-års krisen!
jösses... nu vart ja trött =)
åh! Kameran! 
charma kameran! bli ett med kameran!
Nej vänta nu, inga mer bilder!
Ge mej den där!
Okej då skrämmer ja bort dej... buuuuhh! ... blev du rädd?
