Soffie's liv

Anna har utmanat mig!

Nu ska jag göra som följer..


Gå in där du förvarar dina bilder på din dator.
Välj sedan den sjätte mappen och lägg sedan upp den sjätte bilden i den mappen här på bloggen och förklara..



Åsas söta vovve Besse, hon är dock svår att få bra bilder på, aldrig still ju =)


Jag utmanar:

Tez
Syster
Niina

Igårkväll på jobbet gick jag som vanligt runt i min egna lilla värld och filosoferade. Det är lätt att få tankarna att flöda när man jobbar som jag gör; maskinövervakare.
Ofta vandrar tankarna över allt man har vart med om och gjort i "sina dar" (för ja e ju så ofantligt gammal så jag har ju stor livserfarenhet verkligen)
Mycket berättar man ju inte om. Ni vet, såntdärnt (ja, ja har fetish på ordet såntdärnt) preskriberat som man vart med om, dumma saker som mest är skrattretande; men om man skulle ha berättat de för familjen skulle man nog ha gjort de just vid tillfället =)
Asch, nu håller jag på och tappar tråden som vanligt.
Min mor e lite finurlig.
Hon har börjat skriva på Boken om hennes liv. Sadly så är det ingen som kommer få läsa denna fören Kära Mor har gått ur tiden som det så fint heter. Och hon har typ lovat att bli minst 150 år. För att citera henne (inte mina egna ord allså) så "jävliga kärringar dör aldrig". Och mor,,, Vi älskar dej ändå vettu.
Iallafall så när jag fick där igår och filosoferade så bestämde jag mig för att plagiera hennes idé; jag ska fasiken också skriva Boken om händelserna i mitt liv, och det är ingen jäkel som kommer få läsa den (lessen älskling, men bestämt e bestämt) fören jag trillat av pinn. Då kan de kvarlevande få läsa och förstå varför denna tokiga människa är som hon är. *ler djävulskt*
Jag har ju inga problem med att uttrycka mig korrekt på papper om jag lägger manken till, så nu gäller det väl bara att komma ihåg allt i rätt ordning.
Och nummer 1 på min "to do" lista är att skaffa ett word (el liknande) program på min laptop =)

Jag har aldrig riktigt vart bra på någonting som har att göra med presenter och gulligull och romantik. Varken åt ena eller andra hållet.
Hudutslagen kommer fort och täcker armar och ben när jag får en vacker komplimang eller en oväntat gullig gåva. Kliar gör de, utslagen, och på nåt sätt så slår de ut talförmågan med.
Konstigt.
Men jag har kommit så långt att jag har lärt mig att säga "tack" när någon säger nåt snällt, istället för "..EEhh, äsch, har du sökt för de där synfelet?"
Det är ett steg på vägen.
Älsklingen har stort tålamod med mina röda kinder och min flackande blick och tafatta tackelser, och därmed en stor eloge till han.
Han, o andra sidan, har inga problem alls med romantik. Blommor bara för att jag har haft en skitdag på jobbet; Söta överaskningar i morgonrocksfickan.
Inte för att det egentligen skulle behövas, skulle älska han om han så inte hade ett romantiskt korn alls i kroppen.
Jag har aldrig gått den kursen i skolan så jag fick lära mig att göra såntdärnt. Känner mig så otroligt korkad när jag försöker.
Antagligen känner jag mig alldeles för utlämnad emotionellt när jag försöker.
But I'm getting there. Sakta och säkert. De blir bätte; som sagt, jag har världens bästa lärare. *puss på dej*
Funderade på de där med Alla Hjärtans Dag då.
Nåt jag aldrig firat faktiskt, eller jo, jag köpte en alla hjärtans dags blomma till mina föräldrar en gång när jag fortfarande bodde hemma, inte till nån stor nytta direkt, då mor och jag hade ett av våra berömda gräl vid de tillfället.
Så jag vet inte riktigt.
Alla hjärtans dag.
Älskling var söt. Kvart över tolv inatt konstaterade han att nu är det Alla Hjärtans Dag, så då fick jag en otroligt sött nalle-hund med ett hjärta runt halsen, som nu bor på mitt nattduksbord.

Så som mål nu då får väl bli att erövra den romantiska världen till nästa 14e februari. Ni får gärna vara supportande hejjarklack.

Hoppas att alla får en gullinutti alla hjärtans dag nu.

El facto runt mig och hur jag fungerar.

De som just mött mig, eller må vara i min yttre umgängeskrets får antagligen ganska direkt uppfattningen att jag är barnslig, rörig och lite korttänkt.
Må så vara.
Om det inte handlar om viktiga saker.
Jag är envis.
Jag är envis på ett sånt sätt att om någon säger att jag har fel, eller att jag har fattat fel så får man komma med fakta och bevis för att jag borde tänka om.
Då ger jag med mig mer än gärna.
Jag kan fakta, jag kan ord och jag kan papper, och det jag inte kan nu, det tar jag reda på.


Att ta reda på fakta är det enklaste i världen, det är vad internet, bibliotek och telefonen är till för, sen är det bara att leta reda på rätt ställe att hitta rätt fakta på.

Det jobbiga med att vara så bestämd som jag, är dock att när en tanke eller händelse dykt upp så försvinner den inte ur huvudet fören alla senarior är funna, utredda och planerade för.
Det är vad huvudet är fullt av nu.
Det är jobbigt.
Kanske inte kommer ge mig någon törnrosa-sömn på ett tag.
Men så är det, och det är okej. För jag ger mig inte.
Så lättskrämd är jag inte.

Medan jag sitter här och väntar på att min polare och hans tjej ska komma hit och kolla på min lägenhet så vill ja passa på att tycka till om att ni ska gå in på http://elkarlsson.blogg.se !
Min kära systeryster har gett sej ikast med en egen blogg där hon berättar om sitt liv med hennes änglalika..... barn *hehe* (älskar dem) och hennes karl och livet som hon lever.

Youtube är väl ändå ett virrvarr utav diverse knäppa och wierda grejer.
Den här hittade Älskling och kom på att han va tvungen att visa mej. nu kom jag på att jag är tvungen att visa er den.



Det är en moralisk läxa om vad övermodighet och dumhet kan leda till *hahahi*

Klicka här om ni vill se min bästa väns bröllop och hur jag satsar på att få den stora buketten =)



 Här e ja iaf!