Soffie's liv

Jag har börjat gjort smycken, eller ja, jag har hållt på en liten stund, men jag har börjat fatta grejen nu, hur man grejar finare örhängen som inte ser ut som nåt gjort på dagis. Jag Panduroknarkade en kväll och fick hem lite schyssta nya grejer så det är bara att sätta sig så fort inspirationen faller på.
Jag tror det här är min grej, eller kan bli iallafall.
Mamma och Syster Yster är så himla duktiga på att vara kreativa.
Mamma har alltid vävt fina tavlor och jackor och gardiner och allt annat som kan gå att väva, och hon målar och målar. Det är blommor på väggar och tak och det är så himla imponerande.
Syster är likadan.
Syster målade sin hall så himla fräckt, jag skulle aldrig våga tänka tanken att måla en liten hall i svart. Och det blev så bra! och går man in på Niinas blogg och letar runt lite så kan man finna va fint syrran målat där, som hawaii typ.
Jag säger att jag inte är nå bra på såntdär därför målar ja inte sådär. Men grejen är mest att jag är livrädd för att de inte ska bli som jag tänkt, och sen tappar jag lusten på stora projekt :-) har inget tålamod.

Men det här med smycken är kul! Bara man kommer förbi det faktum att det är pillimariskt som tusan och tålamodskrävande, tålamod är nåt jag aldrig förstått mig på. En såndär konstig grej som bara verkar meningslös.

När jag har fått igång på internet på min laptop igen så kommer de dyka upp lite bilder och så på det som jag lyckas prestera, se om det bara är jag som tycker att de blir fina, eller om ni kanske håller med!

Nu ska jag vänta in min karl som är ute i garaget och fixar nåt med nåt rör (ingen aning) så vi kan grilla lite sen och kanske leta rätt på en brasa ikväll att mysa framför, annars får vi göra egen i vardagsrummet.

Ha en jättebra valborg allihopa!

Hade en helt underbar 25årsdag igår. Tack till alla som kom!

Hela familjen (allså mestadels av både min och Frippas familj) samlades för tårtkalas här och de fick för första gången träffa varandra, våra familjer. Det var skoj och det gick bra, som tur är; blir så tråkigt om familjerna inte går ihop och sådär men nu slipper vi ju det, hehe.
sen började de andra "packen" ramla in här, och till slut var det en himla brokig (nej inte bråkig, läs som jag skriver) skara människor som satt ute på altanen och kollade av varandra :-)
Grejen med mina kompisar är ju att de kommer från olika umgängeskretser, så mina kompisar umgås inte med varandra typ... ja ni fattar.
Men det vart en jättetrevlig stämning och allt var frid och fröjd, möjligtvis med undantag för när vi körde killarna mot tjejerna på Kubb och killarna vann. (absolut genom fusk, helt klart)

Så blev det, och idag strosar jag runt på halvfart och har vart lagom nöjd med att städa undan gårdagens highlife.

Tack alla för en jättebra dag
Och tack för alla fina presenter;
En jättefin stekgryta från Ronneby Bruk
Jättefina släktfoton i ramar
En Ralph Lauren parfym
Ett sött set med ljushållare i porslin
Ett scrapbooking kit med massa bra grejer
En fin designad tavla (störst av allt kärleken)(till både mej och Frippa)
Två hinkar med nödvändigheter (städgrejer till huset, och massa godis som plåster på såren efter man städat)
Urcoola målade bokstäver att sätta upp på väggen
En Ed Hardy bikini
Fina smycken från I Am
Healing
Födelsedagspengar
Och en hel drös med fina blommor i buketter och krukväxter och en massa trisslotter.


Nu ska jag inte fylla år något mer då, eftersom 25 är en alldeles lagom ålder att hålla sig på resten utav livet.

Äntligen!

Den som säger att ens djur inte är som ens barn han har ju aldrig haft en katt eller en hund som sprungit bort.
Den där känslan när man blir helt sjuk av undran och ångest. Vart har katten tagit vägen; har de hänt nåt; är den skadad eller påkört och död.. Hittar den inte hem igen, eller tycker han inte om oss längre!
Många sömnlösa nätter har de blivit.
Igår ringde en tjej från andra sidan stan, 4-5 km från där vi bor. åkte dit och ropa... ingenting.
idag ringde hon igen, hon hade en katt på sin gård.
Morriz var där!



Min Morriz e hemma!!!


Jag är så lycklig!

Idag har vi planerat att grilla lite när Älsklingen kommer från jobbet.
Nu hoppas vi bara att diset försvinner och solen kommer fram som de sagt på nyheterna i morse.
Årets första grillning är ju alltid speciell, så vi hoppas på det bästa.

Först dock ska jag dra mig till en av skolorna här och kolla på stjärnskottet Simon när han spelar fotbolls cup. De blir kul, har inte sett han spela på länge och jag tror att han e riktigt bra nu. Han brås säkert på bror sin och han håller ju på att ta över ÅIF eller hur syrran? =)

Här kommer en av mina första vårbilder.
Snuttan kollar läget i solen.
Typiskt vårtecken hos mig är att snuttan vågar sig ut. Hon är en riktigt liten pippinett kisse som inte vill ha snö på tassarna eller blåst i pälsen.
Söt e hon