I morrn är de över.




Ja, i morgon har det här 2008 mött sitt slut.

2008 har varit en bergochdalbana i mångt och mycket; både känslomässigt och händelsemässigt.
2009.. verkar barka åt det hållet med, fast på ett helt nytt sätt.
Jag tror det kommer bli spännande.







Nyårslöfte?
Nej, tror inte på sånt.
Har ni några?




Poetry Corner

I Love when the tip of you fingers touches mine.
I Love the way your hair feels
When I run my hands trough it.
I Love the way you look at me
When you think I don't notice.
I Love the freckles on your back.
And the laserscar on your neck.
I Love the way you hold me tight and won't let go.
I Hate the way you snore;
But Love the feeling of waking up beside you.
I Love your lips; and how even the smallest touch
makes my whole body tremble.


1/12-08

Your my Boo <3
:-)


Mamma Mia!

Nej, inte filmen, inte i närheten utav ABBA.
Utan min egen lilla mamma.

Det finns ingen jag beundrar som hon. Det har inte alltid varit så och de skäms jag för. Men nu vet jag.
Hon är den starkaste människan jag känner, och det finns inte mycket hon inte klarar av.
Och hon är en konstnär; det finns en kreativitet i henne som är otrolig. Min syster har ärvt den med. Jag har förträngt min.
Hon skapar saker.
Hon har målat väggarna i nästan varje rum i deras hus, precis som hon gjorde i huset före det. Hon har målat min brudkista helt fantastiskt; och varje brudkista som alla tjejer i vår familj fått den dagen de blivit tonåringar.
I julklapp fick jag en underbar vävd filt. Den är rosa och har vackra mönster.
Den matchar fint den unika jackan jag fått, som hon gjort allt på; från att ha kardat ullen, färgat garnet, vävt tygen och sytt ihop jackan.
Hon är fantastisk.
Hon är min hjälte.
Jag hoppas jag nån dag har styrkan att berätta det för henne.
Love you Mommy.


Min nya fina filt.


Min jacka (som man absolut inte kan ha på om de regnar)


Trögfattade människor.


Visst är det hopplöst när människor inte förstår de ord som kommer ut ur munnen på en, att de liksom tappar styrka innan de når trumhinnorna.
Det är tråkigt. Speciellt när folk är trevliga i övrigt.

Allmän uppdatering

  • Julstressen lägger sig även i detta hus som inte innehåller några barn eller ska vara fullsatt på julafton. Hur ska man hitta tid till att handla alla julklappar, ur vilken fick ska man trolla fram pengarna ur till dessa julklappar, vad vill den och de barna ha som man fått privilegiet att se röken av två gånger på ett och ett halvt år. de flesta syskonbarnen är i den där svåra åldern mellan 13-18 där ingenting duger (sen finns det förstås de som blir glada bara för tanken oxå) men de e så svårt!
  • Hemma från jobbet, sjukskriven sista jobbveckan före jul, ryggen är de tjall på igen. Orka ha ont! Men men, nästa gång jag går till jobbet då är den 19e januari så de e ju ett lagomt uppehåll.. semester efter nyår där så de e ju skönt. släppa allt en stund.
  • Börjar släppa min känslomässiga barriär, börjar komma på att det är helt okej att visa hur man känner och vad man känner och att man kan diskutera saker med folk. Skönt att släppa taget om den stenen lite. Tur att man hittat nån som hjälper en och visar hur man gör :-) <3
  • Just ja... Anna, be scared, be very rädd. Were coming efter you.



Hälsning till Mig från Canada, genom Youtube

Så sött så jag höll på att dö!
Min vän i Canada, Jeff, har lagt upp denna hälsning till mig på Youtube så att jag skulle få se hans hund Shantih a.k.a Oink Oink på riktigt.
Jag vart så glad så jag bara satt här och skrattade och spelade upp igen och igen.

Tydligen inspelat på nåt de kallar Canada Day (nationaldagen?? maby)

Thank you Jeff!

Gud, nu måste ja ändå sova, ska ju snart upp o jobba igen, shit!



The things you say that will haunt you forever -En blondins försök till ett förlåt

Detta är till Dig.
The Man with the camera and the rutiga flanell (?) skjorta.
Karl Henricsson, journalist... a.k.a Bianca Muffins.
Jag är uppriktigt ledsen om jag sårat dig med mina verbala påhopp i verkligheten och här på bloggen.
Jag är inte alltid så elak som jag har vart gentemot dig. Men jag har mina stunder.
Och visst är jag outtryckligt barnslig när jag har de där stunderna, de håller du ju med om.
Mitt
"gå bort!, jag vill inte tala med dig. du e dum och du skriver dumma saker"
skulle ut genom munnen egentligen ha låtit
"Jag vet inte vilka det är som spelar och jag är inte intresserad och gud nej, jag vill inte vara med i tidningen."
Men ibland så blir de inte riktigt som man tänkt sig. Ibland kommer den där onda elaka hondjävulen ut.
Så Förlåt.
När jag skrev mitt blogginlägg då va jag uppriktigt arg, i en halvtimme ungefär. När jag efter de fick höra de där om och om och om och om på jobbet tills jag höll på att gå bet på karlarna, ja, då va jag småsur.
Nu e jag inte arg.
Bara löjlig. De erkänner jag glatt; min sorts löjlighet har jag patent på och det är något jag och de i min närhet får drass med; så jag bejakar den totalt onödiga egenskapen hos mig själv.
De blidde liksom tokigt.
Jag ska göra ett försök i att tänka på mina medmänniskor i framtiden.



RSS 2.0