Soffie's liv

Igår fick ja åka på tur in till grannstan o hämta en kompis farsa på en pub, då min kompis hade en va vi bara kan kalla en hårresande katastrof :-)  väl på puben träffa jag en arbets-och gammal sen länge- kompis som oxå behövde skjuts. enkelt, tänkte jag... men så e de ju aldrig. jag ringde denna killkompis när jag släppt av "gamle far" och då meddelade han att han inte behövde skjuts längre för att han va i ett slagsmål för tillfället!!! vad gör hönsmamma-sofie, inte tusan åkte hon hem och sov, neeeej, hon gasade på inåt stan igen, för känner man denna någon rätt, som jag gör, så kan slagsmål bara sluta på två sätt, häktet eller sjukan. väl på plats fick jag övertalningshjälp av en väldigt snäll kompis/gammalt ragg/möjligtvis nytt ragg -kille (ja, jag vet, jag är världsmästare på svenska och jag hittar aldrig på egna ord) att få in min polare i bilen. frid o fröjd, hem med killen i säng och sen hem med mej i säng.... trodde jag ja. nej, då skulle han ha med nån tjej hem, men hon svara inte, så på telefon till nån annan tjej som han sen skulle hem till istället, okej då, vänder vi bilen... nej, vänta, åk tillbaka till där vi börja, för han skulle plötsligt ha pizza... väl tillbaka vart han lika snabbt tillbakakastad i bilen igen utav samma ovanstående person. okej, strunt i pizza, vi tar statoil o korv. sen igenom stan igen och hem med denna kille till den där tjejen han skulle till...
pust..
klockan var halv fyra i morse innan jag var hemma... jippie, de där va kul, de gör vi om snart igen, eller inte.

hatar att vara den där tjejen som bryr sig för mycke om va polarna hittar på för dumt.. ibland. men jag vet ju att de skulle ställa upp lika mycke för mig tillbaka, så varför inte. you give some you gain some, eller hur

nej, nu ska ja knalla över gatan hem till en barndomspolare som fyller år idag, se om det är nått drag där.