Nej, dags att ta tag!
Nu är det dags att göra nya försök i att komma ut och röra på sig och försöka träna upp de dvalaliggande musklerna. Ångesten över att inte klara av jobbet, när det är dags för det igen, hänger tungt bakom ögonen och bränner. Jag menar att det var ju jäms så jag orkade med jobbet innan graviditeten, fysiskt allså. Så jag vette sjutton hur de ska gå det här. Men men. Nu har jag iallafall tagit fram big'ga bollen (pilatesboll eller va skiten kallas för) så jag kan börja sitta och gnugga den när det blir stund över. Barnvagnen har fått en åtkomlig plats i garaget så Nicole och jag, och kanske även pappsen, kan ta härliga promenader igen.
Det där med barnvagnen var en rysare förut innan Nicole blev stor nog att kunna ha sittdelen. Hon skrek och skrek och var helt vansinnig över at behöva ligga där och inte se någe. Men nu går de bättre så det är bara att komma igång igen.
Om ryggen och knät håller för dessa två små aktiviteter så har jag även planer på hur jag ska få plats att träna på boxbollen igen (en såndär som står på golvet), men det blir sen.
Hoppas verkligen att jag orkar hålla humöret uppe till att göra detta nu.
Jag måste!
Well well.
Det är ju så mycket man vill göra.
Blanda det med allt man måste göra.
Och tillsammans med den underbara tiden med Nicole.
Plus att man ska få lite sömn.
Undrar hur många timmar man skulle behöva på ett dygn då?
Jag har blivit totalt värdelös på att umgås med mina kompisar, men det hade jag nog misstänkt skulle inträffa när jag blev mamma.
Att vara mamma är inte som att vara som förut.
Det är bara så, finns inget annat ord för det.
Och jag tycker inte personligen att jag egentligen behöver ha dåligt samvete för att jag inte lägger mycket tid på att åka runt och dricka kaffe som jag gjorde förut.
Men bara så ni vet alla mina kompisar som jag inte sett på länge. I Love You alla för det!
Det är väl med skräckblandad förtjusning man kan tacka det där himla facebook för att det finns.
Så man kan slänga några kommentarer till sina snuttisar ibland.
Nej, Nicole vilar lite så jag ska passa på att gå in och botanisera på studera.nu. Drömma om allt man skulle kunnat utbilda sig till (möjligheterna är väl inte slut än, men ligger på is).
hadde rijjan!
(Very läckert självporträtt i bilen på G till gbg, väldigt smickrande...)
Säg nåt!
Postat av: Anna
De flesta har nog säkerligen förståelse.. Men det ska bli intressant och se hur vi lyckas träffas när vi båda har barn.. Kan se framför mig hur vi sitter i varsitt hus och dricker kaffe och pratar i telefon eller via facebook då ingen tar sig någonstans.. =)
Trackback
