Soffie's liv

Svenskarnas matlagningsguld. Hur skulle vi någonsin få kött på benen utan den härligt svenska kokta potatisen.

Och såhär års när suget efter den härligt färska potatisen kurrar i magen på landsmännen så de första färkisarna som kommer ut på marknaden verkligen är värda sin vikt i guld!

Min uppriktiga åsikt om potatis då.

Finns väl inget så vidrigt smaklöst som en hederlig svensk kokt potatis! Och i synnerhet inte den vattniga blöta smaken av färskpotatis!

Tanken på att stoppa en sådan i munnen utan att den är mosad i den största mängd sås ger mig kalla karlar (kårar) springandes upp och ner för ryggraden.

Nej tacka gudarna för sås! Det riktiga svenska guldet borde nog egentligen vara brunsåsen, aldrig har väl nåt så omärkningsvärd varit en sån livsräddare.

Aldrig hör man någon uppskatta brunsåsen i samma bemärkelse som knölen i jorden.

Om min bror Aulis hörde (läste) mig nu skulle det stocka sig i halsen och tårarna skulle spruta av skrattsalvorna ur hans gladlynta strupe. Den mannen har då aldrig låtit mig glömma hur vi satt och trugade för att få mig att äta detta hemska bruna som någon hemsk kokerska på Nalles restaurang dränkt mina kära köttbullar i. Och jag erkänner att för att ha varit så misstänksam och ovillig mot all mat när jag var liten palt, så har jag upptäckt destå mer gott på senare år.

Ja, oh helga brunsåsen. Och all sås för den delen.

Jag äter kokt potatis mer som ett tuggmotstånd i sås.

Och tacka gudarna för att vårt älskade svenska guld är så mångsidigt.

För om potatisen inte är dränkt i sås, så kan man ju alltid steka den i en himlans massa smör, för så smakar ju potatisen smör istället. Eller när potatisen får i uppgift att smaka grädde i en underbar gratäng, gärna en som är varvad med rökt lax. Det är guld de!

Ja hallelulja för pommes frites, rårakor, gratänger, kroketter och det kryddsmakande moset!

Och det var där mina tankegångar började idag. Med moset.

Läsandes denna artikel om en väns låtsasfarsa, som inte bara är en underbar revyartist, men också en av de mest uppskattade korvgubbarna som någonsin varit korvgubbe. Och han har skrivit en bok om sitt ljuva liv i korvmojjen och runt omkring som heter Första Mosbok!

Visste jag vart den gick att få fatt i skulle jag gärna läsa den, för jag tror den är himla bra.

Men i väntan på att kanske få läsa den bok han håller på med nu, så kan jag alltid följa denna gubbes galna tankegångar på hans blogg, eller på världens mest triviala sajt Facebook.

Jag läste iallafall om han på tidningssajten samtidigt som jag tittade ner på min gaffel och fnissade lite åt hur absurt mycket sås det går åt för att jag ska mosa in potatisen i hålet i fejset.

Och sen började detta vansinne.

För det måste vara lite vansinnigt att ha en sån tankeutläggning om potatis?!

Visst måste det finnas något annat att grubbla över en söndag som denna?

Äh, huruvida jag har förlorat dyrbar söndagstid över att inte tycka om potatis, men verkligen tycka om pommes, de tänker inte jag grubbla mer över!

Ha de!