Soffie's liv

Jag är en slav av serien "so you think you can dance".
Just för att jag älskar dans, och för att dans är bara ett av alla sätt man kan uttrycka känslor utan att säga ett ord. Eller berätta en historia så att alla förstår.

Har ni en stund över så kolla in den här dansen.

För är det nåt jag skulle vilja kunna uttrycka lika starkt som denna dans så vore de nog just det; Att jag skulle hitta ett sätt att vara med dej, even if it kills me (älskar dej)





Sen finns det sånna danser som berör på annat sätt, som denna dans som berättar en historia om att kämpa emot cancer...






Sen finns det danser för de som tillexempel har en besatthet av rumpor. :-P



De finns nåt för alla.

Youtube är väl ändå ett virrvarr utav diverse knäppa och wierda grejer.
Den här hittade Älskling och kom på att han va tvungen att visa mej. nu kom jag på att jag är tvungen att visa er den.



Det är en moralisk läxa om vad övermodighet och dumhet kan leda till *hahahi*

Så sött så jag höll på att dö!
Min vän i Canada, Jeff, har lagt upp denna hälsning till mig på Youtube så att jag skulle få se hans hund Shantih a.k.a Oink Oink på riktigt.
Jag vart så glad så jag bara satt här och skrattade och spelade upp igen och igen.

Tydligen inspelat på nåt de kallar Canada Day (nationaldagen?? maby)

Thank you Jeff!

Gud, nu måste ja ändå sova, ska ju snart upp o jobba igen, shit!

Im addicted!
Aldrig i mitt leverne trodde jag att den dagen skulle komma när jag sade: Darins låt e så jävla skön.
Men idag bet jag mig i svansen riktigt.
Den är så bra.
Darins Breathing your love. feat. Kat DeLuna.

Tankar bara.
Varför låter Kat så konstigt, typ söndermixad eller som att hon håller på att gurgla munvatten, eller bara allmänt sönderwaelad.
Och är hon inte sjukt lik Li'll Kim? Är dom släkt? Har jag missat nåt? eller är de bara jag som tycker det?


 


        

               




Oder was?

Min rädsla, precis som jag gissar många andras är, är att bli gammal och grå och bortglömd. Att man ska bli den där gaggiga irriterande kärringen som mina barn tillslut dumpar på ålderdomshemmet och glömmer bort adressen till.
För vem vill bli gammal?
Vem vill känna att orken försvinner och vem vill behöva drass med en käpp eller rolator?

Men jag har ett livsmål nu.
Ett av många.

Jag satt här i min förkylningsdvala och tittade på dagsteve.
Rättare sagt på Ellen Degeneres Show. Hon är rätt skön.

Där hittade jag mina nya hjältar.
Det är ett gäng gamla kärringar och gubbar på 80+ nånstans där, som har bildat Young @ Heart Chorus.
En kör allså.
Inge konstigt med att gamlingar är i körer. Men det här är en speciell kör, Med väldigt mycke livsglädje. Och de sjunger allt från Outkast till Coldplay till hårdrock; på deras egna speciella sätt.
Jag kunde bara le, skratta och glädjas över hur kul de hade.
Jag vill bli en av dem.
Jag vill ha så mycke livsglädje.

Här är de från Ellen Show, sjungandes "I feel good" och "Hey ya! "
Kolla till slutet, slutet är underbart.

Be Mine

Bra bra.
Funkade nu mitt i natten nära sängdags iallafall.

Country
Lee Ann Womack
Never Again, Again.

Här kommer texten
 


Och här har ni låten, som den låter.


Kanska passande låt för hur mitt liv såg ut för ett tag sen. Karlar kan att snurra till de i huvet för en; men de e väl det de är till för.

Finally! Amerikanska So you think you can dance har dragit igång på riktigt, och vilka dansare i år. Varenda en är ju helt sjukt bra utanför sina stilar och i dem också givetvis!

Men jag har redan mina favoriter efter att ha sett detta:
Joshua och Katee
I en hiphop till No Air med Jordin Sparks.

NJUTA!!


hmmm, mumma!

Tycker ni om att kommentera på hur folk ni möter går? gorillagången, struttande barnsliga...

Här har ni monty pyton's version