Soffie's liv

Det är va de får bli nu, i självömkan en stund.. inte för att jag har jättemycket att självömka för; men för att jag känner mig på sånt humör en stund nu, för att saker är jobbiga och komplicerade. och för att jag måste vänta, och jag tycker inte om att vänta på saker. och för... att jag inte direkt kan prata om det.
suuuuuck,



*tal i telefon*


nu skiter jag i filmen, åker upp till stallet istället och går ut och går med skruttan (Scarlett)
de brukar hjälpa.

(när jag ändå hade börjat skriva ett inlägg så e de väl ingen idé att radera det :P
såhär är mitt liv förstår ni, hursomhelst. en sekund ska jag dit, nästa någonannanstans)