Soffie's liv

Det är vad jag känner att jag skulle behöva för att hinna med.
Mellan jobbet och hästarna och flängandet runt till kompisar för att göra ditten och datten så har jag numera väldigt lite tid till att vara jag med mig själv, i mitt eget hem.
Don't get me wrong.
Jag älskar att umgås med vänner, och jag älskar att jag har orken att ta upp tiden med hästarna.
Jobbet.. ja, man måste ju ha pengar.
Och det är inte det att jag tycker om asocialitet.
Men att gå en dag utan att ha saker planerade att göra, inte rusa iväg så fort nån vill ha med mig nånstans, inte behöva planera in minsta tid. Det var vad jag gjorde efter jobbet idag. Sa nej till stallet, nej till tvsällskap, tillochmed nej till lagad middag.
Kom hem, kände att jag ville (!?) ställa mig och fixa disken. Satte igång ett dataspel jag inte spelat på länge, somnade till det en stund. Talade med en vän som ringde som inte bor här längre och som jag tusan inte sett sen jul. Lagade mat alldeles på egen hand. Tillbaka till dataspelet. Nu sitter jag här på bloggen som jag inte riktigt har tid för längre.
Inga planer, inga måste hinna med. Plockade fram lite höst/vinter jackor och plockade bort sommar jackorna.

Jag ska ta en sån här dag varje vecka. Bara tänka på mig själv. Det är min nya regel.
Och jag kom på den idag efter ett nervöst sammanbrott i bilen efter jobbet. När jag kände att alla måsten, tillsammans med alla funderingar, drev mig till vansinne.

Så nu känns de bättre.

Satte upp en annan regel häromveckan. Löd som följer;
Det är lika långt hem till mig som det är hem till er, varför måste jag vara den som besöker? Och mina vänner uppskattade att jag sa till.

Jag antar att detta är min resa till att hitta mitt inre lugn eller va de nu kallar det.

Peace out
Tror jag ska ta nåra kapitel i boken nu.