Soffie's liv

Så efter två dagar på jobbet så är allt precis som det alltid har varit, och ändå är det annorlunda nu.
Besvikelsen är total.
Det känns tomt och främmande.
Som om en del av min vardag ryckts ifrån mig.

Så här hemskt är det.
Historia ur verkligheten följer..


Kom till jobbet.
Inget konstigt; berättade för mina pojkar (och de två tösera) hur mycket jag har saknat dom.

Sen hände det.
Det Hemska, som inte fick hända.

Drog på mig mina übersexy radiohörselkåpor och började ratta efter stationer.
Efter ett par febrila sekunder gick de upp för mig att jag inte skulle finna det ja sökte; Rix Fm.
Inte längre kvar i örebroluften.
Så nu är det allså meningen att jag ska gå runt 10 timmar på jobbet och lyssna på nåt som heter Rockklassiker, som bara spelar gamla rockklassiker?
Men... Rix MorronZoo då? och Rix topp 6 klockan 6?
Alla mina rutiner har plötsligt gått upp i rök.
Och efter nån månad med de där Rockklassiker så kommer ja väl börja tugga snus, bära skinnväst och ha tage knuttekort.

Detta är ett hot.
Detta är inte bra.


Smått charmiga saker jag glömt med mitt jobb.

Att furun (tall) luktar så himla stark att man får nysattacker ibland innan man vant sig.
Hur mycke vatten man häver i sej om dagen efter all den där spånluften man andas in.
Att de fanns så mycke ställen att snubbla på, och slå i armbågarna i.
Hur många gånger i livet man kan höra samma dåliga skämt.

Och hur man än försöker så går det inte att vara så feminint kvinnligt snygg att man kan ha gelnaglar och smink på sig, för de barkar åt helskotta... varje gång.


De va nog de.