Linslusar
Idag var sov-fisen Nicole och hennes föräldrar med i tidningen.
Söt när hon sover tillochmed
<3
Fotografen va ju intressant btw.
-"Se ut som en familj nu... Bra, Nu ser ni ut som en familj."
Vi är ju en familj... hallå.... :-)
Bebis-snack
Hehe.
Nu har jag kommit på att om man ska blogga om det som händer om dagarna och ens funderingar; och det enda man gör är att amma, trösta, byta blöja, bada, amma och sova så blir de ju helt enkelt det mesta ämnet att berätta om. Det är ju ganska oundvikligt haha.
Hur tänkte jag...
Så..
Idag har Nicole invigt babysittern, och den blev godkänd verkar de som för hon sitter här på golvet och sover. När hon vaknar så blir det ett bad, och det borde bli snart förhoppningsvis att hon vaknar så vi kanske kan sova i rätt tid i natt.
Idag hann jag komma ut i solen och ner till lannet medan tösabiten sov på dagen.
det blev att sätta gul och röd och silverlök, så sallad och morötter och dill, och plantera persiljeplantorna från mamma. Hoppas att grejerna växer upp nu också så man kan göra god sallad till maten och lite så... förhoppningsvis så blir de lite tomater på plantorna i år också, hehe.
Nej nu skriker de i famnen på min karl, så bäst att springa och slänga fram tutten, hehe
Nymålat :-)
Klart att det ska vara hemmamålad ram till babykortet =)
Igår va vi för övrigt nere till fotografen och tog kort till tidningen, så vi får väl se när vi kommer med på familjesidan.
Nu Desparet housewives!
Fredag på stan :-)
Jag fick ju pengar på min födelsedag så jag passade på att köpa lite nya kläder som är lite luftigare och fina till våren/sommaren. Det var oerhört skönt att komma ut ur stugan lite, för jag har sutte ganska "fast" ett tag nu. Det blir ju så verkligen när man har liten palting, så det är väl bäst att passa på och göra saker när tillfälle ges.
Hittade också en fin liten dress till Nicole som hon kan ha på sig när vi ska åka och ta kort för tidningen på måndag =)
Sen har vi spenderat fredagskvällen med att bada paltingen och käkat lite Mr James-pizza (godast)
Nu blir det väl mest att slappa en liten stund innan det är dags att göra kvällen och få några timmars sömn.
Vi är nog faktiskt ganska lyckligt lottade ändå när det kommer till nattsömnen, för Nicole är riktigt snäll med oss oftast. vill ha mat en eller två gånger på natten/morgonen och sen får mamma sova sött till ca halvnio-nio, och det måste vara ganska länge i föräldrakretsen har jag förstått. Bara att tacka och ta emot så länge som det varar antar jag för det kommer väl att vända senare, hehe.
I morrn får ja se om jag kan få ta lite tid över till att fixa med lite blommor. Fick en hel platta med penseér utav grannen häromdagen, som jag tänkt plantera i bland annat blomsterlådan på framsidan.
tomaterna behöver planteras om igen och dessutom måste jag nog så om ett gäng med blomsteraster, ty de hava kolavippat medan jag sprungit runt och blitt förälder.
Håller tummarna för att jag kan få tid till det i morrn.....
jaja, nej... nu ska jag göra nåt annat än att sitta här.. =)
Äntligen hemma..
Kl. 17.00 kommer älsklingen hem från Uppsala med Jumbolansen, och det ska bli sååååå skönt att äntligen bli en familj. <3 Love<3
Annat intressant med denna dag skulle väl kunna vara att jag blivit anklagad för både det ena och det andra idag.
Jag är tydligen deprimerad på gränsen till vansinnig; och det kunde ju nästan ha varit exakt vad jag skrev i mitt förra inlägg,,,; om man bara läser vissa rader och slänger om innebörden lite.
Det är ju jättebra att folk är oroliga och nyfikna, men det visar också på att om man har intresse för en persons liv som man inte riktigt känner eller har något med att göra på daglig basis så kan det bli fel när man lägger näsan i blöt. Och tror man att man inte har riktigt koll på läget kanske man inte ska låta djungellarmet gå...
Men jag ska specisera för de intresserade;
Efter en förlossning så är det mycket hormoner som kommer och går i kroppen (slänger in lite ren fakta) och det leder i många fall till lite intressanta humörsvängningar (som kanske folk som fött barn känner igen sig i)
Och när livet då blir lite uppochner som det bliv i vårt fall denna vecka, så kan det vara lite svårt att hålla igen alla dedäringa hormonerna. så då gråter man för minsta lilla, eller av längtan, eller av glädje. för min del mest av längtan efter min karl fast jag vet att han haft det bra, och dels också av glädje till min nya familj, och min gamla för att de ställt upp så mycket.
så nej, ingen depression.
Sen blev jag just (ännu en gång vill jag tillägga) anklagad för att vara rasist av en gammal vän till mig. Det har hänt så många gånger förr att denna person kallat mig för just rasist. Och det inträffar varje gång som jag säger nej till de verse saker.
Så nu får det nog vara bra tror jag.
Det är synd, för jag tycker om min vän. och det är synd för vi har vart med om en hel massa roligt och sorgligt och tokigt tillsammans.
Men jag kan inte leva upp till de krav som ställs på vänskap tyvärr. speciellt inte när man måste trippa på tå för att inte få sånt här kastat i ansiktet så fort man gör något "fel".
så nej, jag är inte rasist.
Så den 7 Maj kategoriserar jag i almanackan som dagen då man ska göra en höna av en fjäder.
nuff said.
Kaffekokaren nästa!
Ofrivillig gräsänkling...
Ibland kör det ihop sig rejält, och just en sån vecka har vi förstås nu.
Tråkigt nog så hann jag och lilla Nicole bara vara hemma från BB i sisådär 6 timmar innan jag blev tvungen att köra min älskade karl till lasarettet med akuta magbesvär.
Som nytransplanterad sedan bara ca 6 veckor tillbaka så måste vi vara extra vaksamma på alla sorters sjukdomar han kan få.
Tyvärr slutade det hela med en tripp till uppsala sjukhus för min älskling, dock är det inte allvarligt så nu väntar vi på att han förhoppningsvis ska få komma hem som i morrn.
Jag lider verkligen med honom och kan inte för mitt liv tänka mig in i hur det kan vara att bli tvungen att lämna vår lilla Nicole i flera dagar såhär i början, men jag beundrar hur stark han är.
Jag har kommit in i de värsta hormonförändrningarna nu och gråter om vartannat för inget och allt och det blir ju verkligen inte bättre av veckans händelser.
Jag tror det är en helt annan sak att klara sig själv med en liten bebis om man är inställd på det; som ensamstående t.ex.
Det är mycket jobbigare när man är införstådd med att man ska kunna hjälpas åt och sen försöka göra allt själv.
Jag löste det hela med att ta flykt ner till mor och far där jag och lillan varit i två nätter nu och kom hem igår. Det var skönt och avslappnande att ha folk omkring sig som kan hjälpa till och stötta och ge råd. massa tack till mommo och mofaa !
barnmorska från bvc var på hembesök här på förmiddagen och det var väldigt skönt att se och höra att allt var som det skulle, och att man gör rätt saker. Det är tusan inte så lätt att veta när man inte har haft barn tidigare.
Jaja.
Snart är allt tillbaka till det normala igen och när vi kommit hemmastadda så ska vi ta kontakt med omvärlden igen, lovar!
Vi har inte glömt bort att vara sociala, vi har bara inte kommit dit än.
Nej, äta uppmaten som står här brevid och så kanske hinna slå igen ögonen en stund innan lilla busan vaknar igen.
Kram på er!
Arbetspaus i bregottfabriken..
Mjölkmaskinen kräver fackenliga arbetspauser
därför har vi nu varvat med en liten mysstund.
Nu längtar vi bara efter att pappa ska komma hem så vi till slut kan få va på samma ställe hela familjen!
Här en bild på en stolt pappa, just en liten stund efter att vår lilla spädgris föddes
Love my Frippa
Love my Nicole
Lovie Lovie helt enkelt
Välkommen!
Nicole
Vår lilla tös kom till världen klockan 13.37 den 29e April.
