Soffie's liv

Igår sa jag till granntanten att jag skulle klippa häcken mellan oss hela dagen idag så att den ska buska till sig ordentligt när den växer upp. Hon sa att hon hade mycket att göra och jag sa att det gör inget, jag gör de jag hinner. Tydligen så va jag inte betrodd med att klippa häck, för när jag kom upp i morse så hade hon redan på kvällen hafsat över häcken så snabbt och slarvigt det bara gick, det jag var betrodd med var tydligen att städa efter henne! Så jag har surmulet städat, rensat bort allt ogräs, finjusterat med sekatör så att häcken faktiskt ska buska sig ända ner. Och på en liten bit som de inte ser bakom buskar och grejer som hon glömt hafsa över så testade jag att klippa på ett annat sätt för att se om det blir som jag tänkt nästa år. Efter att ha tagit igen mig och käkat värktabletter så skulle jag ta tag i den sista lilla metern som var kvar nu. då kommer hon med sin sekatör och börjar klippa om det jag har gjort, och går över på vår gård och klipper ner det lilla jag fick klippa som jag ville, för de skulle nog inte gå bra iallafall, och så skulle hon börja klippa bort roserna som växer på vår sida och pratade oupphörlligen om hur hon tycker och tänker. Jag fattar inte hur människan demonstrativt kan gå och klippa liiiite liiiite till här och där bara för att visa sig viktig och visa att hon bestämmer hur de ska bli klippt. Jag gjorde det enda jag hade fattningen till att göra när hon inte lyssnade på vad jag försökte säga... Kastade mina handskar i backen och gick in och smällde igen dörren, och grät. För jag hade nog skällt sönder vår grannsämja annars. Är det bara jag som tycker att det var väldigt respektlöst gjort? Ville hon inte betro mig med att klippa häcken själv så kunde hon väl ha sagt det igår när jag talade med henne och gick igenom hur jag tänkte? När jag gått in så stod hon och hånade om hur sur jag blev och hon får väl lov att limma tillbaka det hon klippte om det nu ska vara så...

Det är det man får för att engagera sig i att vilja göra något...

Igår sa jag till granntanten att jag skulle klippa häcken mellan oss hela dagen idag så att den ska buska till sig ordentligt när den växer upp. Hon sa att hon hade mycket att göra och jag sa att det gör inget, jag gör de jag hinner. Tydligen så va jag inte betrodd med att klippa häck, för när jag kom upp i morse så hade hon redan på kvällen hafsat över häcken så snabbt och slarvigt det bara gick, det jag var betrodd med var tydligen att städa efter henne! Så jag har surmulet städat, rensat bort allt ogräs, finjusterat med sekatör så att häcken faktiskt ska buska sig ända ner. Och på en liten bit som de inte ser bakom buskar och grejer som hon glömt hafsa över så testade jag att klippa på ett annat sätt för att se om det blir som jag tänkt nästa år. Efter att ha tagit igen mig och käkat värktabletter så skulle jag ta tag i den sista lilla metern som var kvar nu. då kommer hon med sin sekatör och börjar klippa om det jag har gjort, och går över på vår gård och klipper ner det lilla jag fick klippa som jag ville, för de skulle nog inte gå bra iallafall, och så skulle hon börja klippa bort roserna som växer på vår sida och pratade oupphörlligen om hur hon tycker och tänker. Jag fattar inte hur människan demonstrativt kan gå och klippa liiiite liiiite till här och där bara för att visa sig viktig och visa att hon bestämmer hur de ska bli klippt. Jag gjorde det enda jag hade fattningen till att göra när hon inte lyssnade på vad jag försökte säga... Kastade mina handskar i backen och gick in och smällde igen dörren, och grät. För jag hade nog skällt sönder vår grannsämja annars. Är det bara jag som tycker att det var väldigt respektlöst gjort? Ville hon inte betro mig med att klippa häcken själv så kunde hon väl ha sagt det igår när jag talade med henne och gick igenom hur jag tänkte? När jag gått in så stod hon och hånade om hur sur jag blev och hon får väl lov att limma tillbaka det hon klippte om det nu ska vara så...

Det är det man får för att engagera sig i att vilja göra något...