Poetry Corner

Del två i historien om mig.
Om du inte tar mig på rätt sätt
kan jag lätt irritera dig.
Jag är bortskämd och egen
Uppnosig
Egoistisk
Och ibland en riktigt dum en.
Men jag får folk att skratta
och delge förtroenden.
Mina vänner
de skulle jag följa in i döden.
Ingen står ut med mig;
men jag har många vänner.
Vi är lika
eller olika
eller lika på olika sätt.
Jag har något som fattas mellan hjärnan och munnen.
Jag har förlagt det någonstans.
Det är en hemlis att jag förlorade det med flit.
Jag saknar det nu.
Som nästan vuxen kan det
vara viktigt om folk ibland
kan ta en på allvar.
Jag tycker att jag borde vara mer öppen.
Men det är envisheten
och dysterheten.
Jag går in för saker med hela mitt hjärta;
eller inte alls.
Och dessutom, till råga på allt,
är jag lat.




Put your perfect smile on
And make yourself beautiful
With enough make-up
You can hide your inner scars
Make your way trough the day
In your bubble of joy
And noone will see who you really are
Convinceing yourself that everything
is just fine
Really do work
You just have to but some efford into it


//Soffie

Säg nåt!

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0