Soffie's liv

Detta är till Dig.
The Man with the camera and the rutiga flanell (?) skjorta.
Karl Henricsson, journalist... a.k.a Bianca Muffins.
Jag är uppriktigt ledsen om jag sårat dig med mina verbala påhopp i verkligheten och här på bloggen.
Jag är inte alltid så elak som jag har vart gentemot dig. Men jag har mina stunder.
Och visst är jag outtryckligt barnslig när jag har de där stunderna, de håller du ju med om.
Mitt
"gå bort!, jag vill inte tala med dig. du e dum och du skriver dumma saker"
skulle ut genom munnen egentligen ha låtit
"Jag vet inte vilka det är som spelar och jag är inte intresserad och gud nej, jag vill inte vara med i tidningen."
Men ibland så blir de inte riktigt som man tänkt sig. Ibland kommer den där onda elaka hondjävulen ut.
Så Förlåt.
När jag skrev mitt blogginlägg då va jag uppriktigt arg, i en halvtimme ungefär. När jag efter de fick höra de där om och om och om och om på jobbet tills jag höll på att gå bet på karlarna, ja, då va jag småsur.
Nu e jag inte arg.
Bara löjlig. De erkänner jag glatt; min sorts löjlighet har jag patent på och det är något jag och de i min närhet får drass med; så jag bejakar den totalt onödiga egenskapen hos mig själv.
De blidde liksom tokigt.
Jag ska göra ett försök i att tänka på mina medmänniskor i framtiden.