Poetry Corner
I know I'm a little bit wierd
But we've talked things over in my head
And we agreed
I'm all okey.
Like a little strange bird high in the sky
I may see things in a different way
Flowers isn't always pretty
Darkness may not always scare me
And my smile isn't always happie
Most often there is no scale of greys
Between the black
And white
It's not your fault
Even if I blame you.
22/12-02
Somewhere above the rainbow
Somewhere away from here
Someplace among the stars
Is where I want to be
And if I ever get there
I'll send you a card wich say
-I found my place in life
At last I found my way.
Marken.
Nej; årets höjdpunkt för oss byingar. Marken. Dags att åka "hem", försöka titta på vad som finns i stånden mellan alla folk man måste stanna och prata med; visa att man lever; ja de har aldrig vart bättre med mig; jo, precis lika glad som jag alltid har vart; mor o far mår fint.
Alla känner alla.
Alla "vet" allt om en, för de känner ju mina föräldrar.
"Oj, dej har ja inte sett sen du flyttade från oss."
"Jo, jag övergav byn och emigrerade, till samhället 2 mil bort. Duvet, stället intill som det faktiskt finns mer folk än kor per km2"
So shoot me, Im the traitor.
Alltid samma sak, varje år.
Men nej, skulle inte missa de för allt i världen. Varför de? Jag är precis som dom. Jag är också lika nyfiken, jag vill veta vad som händer. Se i smyg på vem som har kommit ilag med vem och höra vilka som inte umgås längre.
Klart jag är som dom.
Man blir som man växer upp.
Poetry Corner
Så detta poetry corner är en liten lång stig fram till förståendet och insikten om vem jag är, och varför jag vart sådär.
Följetångssaga. gammalt blandas med nytt. kanske för att jag själv ska inse att även fast jag blivit mer vuxen.. har jag inte förändrat min syn på världen märkvärt.
26/9-03
Feel the night
The cold and fear
In the fearless dark
I shead a tear
Miss the tenderness in you
Miss the love that is you
Without you I'm like a broken arrow
Tiny
Fragile
and, oh, so narrow.
mitt i natten
Egentligen kanske man inte ska blogga vid den här tiden en lördag kväll när man vart ute, men jag måste berätta va himla kul jag haft!
Kusinen är i "city" med mig ikväll, och vi var på statshotellet. Kul!
En killpolare fick in oss på förfest med, som jag inte har festat med på länge, jättekul.
Var hos frissan igår för första gången på ett år typ, men det ända jag kan tänka på på den här bilden är att fy fan va de syns att jag, utan min egen vilja, gått ner för mycke i vikt efter att ha legat sjukskreven... usch...
Men men, om det är någon som har nå bra tips på hur man kan öka i vikt fort (förutom "att äta mer", för jag äter redan mer än jag orkar med) så skulle de va jättesnällt om ni kom med tips. Min ämnesomsättning är helt sanslös.
Hade iallafall jättekul ikväll. Trevliga killar träffa man ju också, men Soffie lyckades hålla sig i skinnet =)
gnatt
En dag av tråkiga nyheter
---------
Idag när vi alla kom till jobbet möttes vi av en flagga i blått och gult, på halv stång.
Du kom aldrig ända hem natten till Tisdag. En olycka på vägen, på natten; den sker så fort.
Idag har vi fått sörja en arbetskamrat, och för vissa en vän.
Och vi har fått bejaka det faktum att inte ta människorna i vår omgivning för givet.
Du lämnar ett tomrum bakom dig.
Du var omtyckt, du var speciell.
Våra tankar går till din familj.
Nu har du all tid i världen att glida runt i snön på din snöskoter.
Tack för det du gav oss.
-----------
Idag föll domen för en barndomsvän. 3 år.
Tragiskt, verkligen. Inte tragiskt att man får sona för sina handlingar givetvis. Har man gjort ont får man ta sitt straff.
Utan tragiskt för den människan jag kände, skulle aldrig göra det här.
Hur, när, och varför förändrades du?
Kunde man ha gjort någonting?
Jag tror inte jag kommer att träffa dig någonsin igen.
Du kommer inte vara kvar i närheten, och det är nog bäst; för alla.
Men jag saknar det som var du då. Precis som jag saknar det gäng vi var.
Jag önskar dig insikt i ditt liv, bättring i framtiden, och att just framtiden kan göra dig till den du var.
----------
Det är tur att de har mig
Men hade de inte vart för att jag kunde rycka in, då jag har vart på de flesta ställena där nere, och jag kan de där. Hade de antagligen gått åt helvete idag.
Så, tur att jag finns.
Skönt att man är bra till nåt iaf.
Officeduty, here I come.
Tänker glädjas så länge de varar. (en o en halv vecka allså)
(Soffie har för mycket skrot på datorn)
Bloggvärlden som aldrig kan va sams
Jag har inget problem med bloggvärlden, inga här som har varit elaka mot mig; kanske för att jag inte har något behov av att försöka trycka ner människor jag inte känner, eller bry mig om vad de sysslar med i sitt liv.
Om jag finner en blogg för töntig, ointressant eller enformig; väljer jag helt enkelt att gå ur därifrån och inte komma tillbaka igen. Its as simple as that.
Nej då ska man istället tänka; den här människan är för självsäker för sitt egen bästa, den måste vi ta ner på jorden och berätta för att du är inte bättre än någon annan.
Jag läser det intressanta, de som har något att säga, de som tycker om att filosofera över saker precis som jag, de som lever ett intressant liv. De kreativa, och mina vänner, och de som är roliga och pinsamma.
Jag tycker om Hertiginnans blogg,
Det är ingen som trampar på henne, hon är rak; påminner om en mkt god vän till mig.
Precis som jag tycker om Erik Kedings (f.d Hertigen, eller Kungen eller vad han bestämde sig för) blogg.
Han gör saker, kreativt. Och han skriver på ett roligt sätt.
Jag är inte ett dugg intesserad av Blondinbellas blogg; men ger henne ingen skit för det.
Amatory, LifeOfJonas och FamiljenLer är mina vänner, deras liv kommer aldrig bli ointressanta.
Jag är tydligen inte helt ointressant jag heller, stolta Soffie har kommit upp i genomsnitt 30 unika besökare om dagen, förut var det 5 (mina supportande vänner typ)
Och ni kan tycka att det är ynkligt lite, men för mig är det stort; det finns människor där ute som står ut med mitt babbel. Och jag finns, jag är.
Hata inte varann, ni blir så små som individer då.
Gör som jag, köp en box-boll och ge er på när de kokar över.
Tack pussgurkor för att ni tittar in här.
Young @ Heart
För vem vill bli gammal?
Vem vill känna att orken försvinner och vem vill behöva drass med en käpp eller rolator?
Men jag har ett livsmål nu.
Ett av många.
Jag satt här i min förkylningsdvala och tittade på dagsteve.
Rättare sagt på Ellen Degeneres Show. Hon är rätt skön.
Där hittade jag mina nya hjältar.
Det är ett gäng gamla kärringar och gubbar på 80+ nånstans där, som har bildat Young @ Heart Chorus.
En kör allså.
Inge konstigt med att gamlingar är i körer. Men det här är en speciell kör, Med väldigt mycke livsglädje. Och de sjunger allt från Outkast till Coldplay till hårdrock; på deras egna speciella sätt.
Jag kunde bara le, skratta och glädjas över hur kul de hade.
Jag vill bli en av dem.
Jag vill ha så mycke livsglädje.
Här är de från Ellen Show, sjungandes "I feel good" och "Hey ya! "
Kolla till slutet, slutet är underbart.
Sicko!
Så jag har inte tagit mig ur pyjamasen än idag, likabra de eftersom jag sov bort hela eftermiddagen. Hostade mig igenom hela natten.
Men jag är ju inte ensam om det. Ser de när jag läser bloggarna här, och ute i riktiga världen också; hösten är här och med den all sorts förkylning.
Men jag är trött på att vara hemma nu, iallafall om jag inte orkar göra nåt.
Så jag bara sitter här, gömd i min mössa, i min myspyjamas, äter fruktsorbet och har boring.
Jag har ju iallafall roligt sällskap...
..eller nåt.
Ödesbestämt
Hej, men de e tisdag... Sommarkrysset... Lillasyster uppträder med sin Umbrella.
Ödesbestämt =)
Cover på Robyn
Bra bra.
Funkade nu mitt i natten nära sängdags iallafall.
Till mina vänner...
Jag kommer nu lägga all skuld på er.
Ni är nämligen de i min närhet som har vart/ är sjuka för tillfället.
Så tack för att jag har fått leta fram en snygg tjock halsduk att vira runt halsen, tack för att jag får tillfälle att bälga i mig mitt goda Tropic té med massor av honung, tack för att jag får göra slut på min hostmedicin innan den blir för gammal, och tack för den otroligt sexiga rossliga tonen jag kan få till nu.
Man kan alltid räkna med sina vänner.
Love yous <3
Man lär sig nya saker varje dag.
Exempel följer.
* Satt och pratade strunt med min mamma om allt och ingenting och berättade för henne att jag hade vart på Lillasyster igen. Helt plötsligt kommer de fram att hon har vart ett Ozzy Osbourne fan i ett halvt sekel eller så, och att Hammerfall har blivit nya favoriter, så jag fick göra henne avundsjuk av att berätta att jag sett dem.
Vänta, vad?! Min mor, rockare.. somethings not right here. Sen började hon tala om olika sorters hårdrock och herregud vet allt.
I och för sig (eller iochförsig?) så går ja ju runt och basunerar ut för mig själv att det inte finns nån i min närhet som egentligen förstår mig och att min familj inte vet nåt om mig osv.
Då kan det ju inte vara på annat sätt än att det är samma sak åt andra hållet..
jaja, min mamma the rocker...
till min mamma då..
Ozzy och Lita Ford - Close my eyes forever
Himmelriket på jorden...
Helmysig kille, vilket man förstås inte får kalla en hårdrockare, så vad ja menade var förstås ascool o megaheavy o nåt sånt.
Klockan kvart i tolv bestämde jag mig till sist för att åka in till Wickan o se dem, Panik!! hann in precis till de började spela.
Tog tio minuter innan jag vart nerstrampad, folk var som galna och jag var nära hysteri för man har ju cellskräck så de heter duga. Till sist hittade jag och Ketchup (numera oxå kallad Spyan, tydligen) en klockren plats precis vid kanten av scenen mellan högtalaren och en bänk; där kom ingen åt att butta på mig så jag kunde börja njuta.
Jättebra, dock något urballad, spelning. Basist Daniel försökte rycka upp mig på scen, men som tur var så stod de en högtalare i vägen.
Ah, allt var helt underbart och rosa moln och allt det där och gjorde underverk för senaste tidens humör.
Tack Lillasyster!
Min bitch é för skön ibland
...för ja kunde ju glömma att jag skulle få byta kanal.
Litte Häst Bilder
Sackum
Scarlett
Blackie
Tillbaka i sadeln
Så upp i sadeln igen.
Igår jobbade jag Blackie på volten i lugn takt, för att se hur mycket jag och framför allt min rygg orkar med efter all kallabalik. Det gick jättebra, men traven gjorde lite ont. Pållen var jätteduktig så allt kändes bra.
Idag var jag och en annan tjej i stallet på utritt och det gick också jättebra. Efter det var jag till ridhuset och mötte upp ägaren till Scarlett och tittade på hur ortoligt mycket hon har utvecklats på de få veckorna hon har vart igång igen. Verkligen en jätteduktig liten tjej.
De kändes bra. är lite öm i ryggen nu, men jag tror att iallafall lite utav de är träningsvärk eftersom jag inte rört mig så mycket.
I'm back on track :-)
Väckelsemöte (flashback)
Och på Svt1 visar de Väckelsemöte av och med Jonas Gardell.
Jag vet inte vad ni tycker om Jonas Gardell, men jag älskar honom. Han är så snabb i vändningarna och bjuder på sig själv och hans humor är riktigt.....; sjuk, and I love it. Jag beundrar folk som inte bryr sig. Det är en stor kvalitet hos folk. Att inte bry sig om vad folk tycker om en.
Iallafall så är hans show Väckelsemöte väldigt bra.
Till min flashback då.
Anna bjöd mig till denna show när han kom till konserthuset i Örebro; vet inte om det var till födelsedan eller till jul, men det var i present iallafall. Och det var en sån härlig upplevelse.
Nu ska jag titta vidare och mysa lite.
Vad tyckte ni föresten om den nya idoljuryn?
Jag tyckte de va härliga, och jag gillade Hanna skarpt, som sjöng take another little piece of my heart.
Gud jag dör! dröm dröm dröm LiLLASYSTER
Okej, läget är såhär. Jag såg ju Lillasyster på PiP och det var det bästa under min semester, och slår ganska mycket övrigt med.
Nu kommer de igen. På Fredag. På Wictoria.
Jag trodde inte att möjligheten fanns, men tydligen.
Ja , och, va tjatar du om, bara och dra dit.
mja. vi får se. allt är inte rosenrött =)
I övriga nyheter.
Än en gång tillbaka på jobbet igen. De gick väl sådär. Humöret kunde ha vart en sådär miljard gånger mer glatt, men men. Vad förväntar de sig?
Åh, just de.
Jag ser fram emot Magnus Betnérs nya tv-program. I ditt ansikte.
Tror de kan bli bra. Se hur de reagerar =)
nej. jag är för trött för det här
godnatt