Soffie's liv

... eller snart iallafall :-D

Kl. 17.00 kommer älsklingen hem från Uppsala med Jumbolansen, och det ska bli sååååå skönt att äntligen bli en familj.    <3 Love<3

---

Annat intressant med denna dag skulle väl kunna vara att jag blivit anklagad för både det ena och det andra idag.
Jag är tydligen deprimerad på gränsen till vansinnig; och det kunde ju nästan ha varit exakt vad jag skrev i mitt förra inlägg,,,; om man bara läser vissa rader och slänger om innebörden lite.
Det är ju jättebra att folk är oroliga och nyfikna, men det visar också på att om man har intresse för en persons liv som man inte riktigt känner eller har något med att göra på daglig basis så kan det bli fel när man lägger näsan i blöt. Och tror man att man inte har riktigt koll på läget kanske man inte ska låta djungellarmet gå...
Men jag ska specisera för de intresserade;
Efter en förlossning så är det mycket hormoner som kommer och går i kroppen (slänger in lite ren fakta) och det leder i många fall till lite intressanta humörsvängningar (som kanske folk som fött barn känner igen sig i)
Och när livet då blir lite uppochner som det bliv i vårt fall denna vecka, så kan det vara lite svårt att hålla igen alla dedäringa hormonerna. så då gråter man för minsta lilla, eller av längtan, eller av glädje. för min del mest av längtan efter min karl fast jag vet att han haft det bra, och dels också av glädje till min nya familj, och min gamla för att de ställt upp så mycket.
så nej, ingen depression.

Sen blev jag just (ännu en gång vill jag tillägga) anklagad för att vara rasist av en gammal vän till mig. Det har hänt så många gånger förr att denna person kallat mig för just rasist. Och det inträffar varje gång som jag säger nej till de verse saker.
Så nu får det nog vara bra tror jag.
Det är synd, för jag tycker om min vän. och det är synd för vi har vart med om en hel massa roligt och sorgligt och tokigt tillsammans.
Men jag kan inte leva upp till de krav som ställs på vänskap tyvärr. speciellt inte när man måste trippa på tå för att inte få sånt här kastat i ansiktet så fort man gör något "fel".
så nej, jag är inte rasist.


Så den 7 Maj kategoriserar jag i almanackan som dagen då man ska göra en höna av en fjäder.

nuff said.

Kaffekokaren nästa!

Mjölkmaskinen kräver fackenliga arbetspauser
därför har vi nu varvat med en liten mysstund.

Nu längtar vi bara efter att pappa ska komma hem så vi till slut kan få va på samma ställe hela familjen!


Här en bild på en stolt pappa, just en liten stund efter att vår lilla spädgris föddes




Love my Frippa
Love my Nicole

Lovie Lovie helt enkelt

Så idag uppnådde man då den aktningsvärda åldern av 26 år, så ett fyrfaldigt levene till mig -Hurra hurra hurra hurra! :-)
Här har de varit födelsedagsfirande ända sen i fredags, och det är ju inte fy skam det, ytterligare kommer Anna för lite firade-mys på tisdag också. Skönt med lite spridning på det så det inte blir för mycket nu när det är, så mycket redan hehe.
Tack alla för alla gratulationer; myyyys tillbaka på er!



Inatt hade jag förvärkar igen så jag inte kunde somna förn runt halv fem snåret. Det har fortsatt lite till och från under dagen idag också.
Inatt när jag låg vaken så tänkte jag de att det skulle väl inte vara så tokigt ändå om hon komme idag, det skulle ju ha vart en svårslagen födelsedagspresent om inte annat.
De verkar ju dock som att jag får ha min födelsedag för mig själv i fortsättningen också; men lite roligt hade de blitt.
Älsklingen undrade om det var just det jag ville här idag när jag gav mig ifärd med att hjälpa till att putsa fönstrena på altanen, på utsidan hehe, men jag ville mest hjälpa till lite, inte känna mig så overksam när han rusar omkring i värsta duracellkanin stil och grejar och fixar och donar nu med sin nyfunna energi efter operationen. Jag vill ju lixom också vårfixa, i riktig valross-stil då iställen, men ändock =)


Var förvärkarna slutar med mig idag de spörs att se, men jag har en känsla av att de här "falsklarmen" kommer fortsätta ett tag till.

Har fått sova lite bättre i några nätter nu, eller mer sova på förmiddagen för att vara sanningsenlig. Men de känns ändå skönt att få nån extratimmes vila sådär.
Idag behövdes de verkligen.
Min mor och far och mina svärföräldrar kom på besök för att fira min födelsedag lite i förväg, för att sprida ut lite på folket som kan vilja fira en gammal tacka som mig och för att vara säkra på att hinna med att fira innan nästa lilla födelsedagsbarn infinner sig.
Mor och far stod för smörgåstårta, och fina presenter fick både jag och vi från båda håll så de tackar vi mycket för.
Så dagen bjöd på fullt kafferep.
Såklart lyckades jag med nåt riktigt onödigt också, allt i vanlig Soffie-anda.
Jag lyckades nämligen få en muskelbristning i en magmuskel just under bröstet; av att öppna paket (ja, de går faktiskt att lyckas med allt när man är mej) så nu gör det ont för varje andetag jag tar. VÄLDIGT lyckat! Tur att man inte måste andas så mycket och djupt när man sen ska krysta på och ha sig så jag kommer få ont ännuvärr... fiffigt elin!! suck.

iallafall så dök sen min bror upp lagom till de andra åkte så han fick sig lite fika och sen var det inspektion av inställningar på teven och programnedladdning på datorn och diverse annat matnyttigt han gjorde som jag knappt hängde med på, men bra blir det iallafall :-)

Så dagen har varit utpumpande, har nu avslutat med att frisera min älskling så han ska slippa anlägga hästsvans, så nu får vi se om jag alls orkar nåt mer idag.

Har inte direkt känt några mer förvärkar, känner mig nästan lite lurad på kakan här.
Jag vet att förvärkar kan komma och gå ett bra tag i förväg, men jag tänkte att om det ändå börjar värka och ha sig så kan det väl sätta fart och bli klart nu så jag slipper värken och vattnet i benen och tyngden att bära och allt.
Men men.. Tar tydligen ett tag till.
Lite spännande var det med förvärk iallafall.

...Ord jag säkert kommer ångra om någon dag eller så.. hehe.

Vitt skräp låg runt och skrota på backen när man va uppe och veva i morse, vilken besvikelse. Jag kunde nästan höra hur lökarna ute i rabatten gjorde sitt bästa för att krypa ner bladen under mark igen.
De va bara att krypa tillbaka ner under täcket och hoppas på att nästa gång man fick upp snoken så skulle läget ha ändrats.
Blidde ju inte så värst resten av dagen heller dock...

Bara att sjunka in i dvalan igen.
Eller egentligen skulle jag behöva plantera om tomaterna, innan de blir för rangliga och dana, skulle ju förså aster också va de tänkt..
Vem har lust med vårgöra när vintern slagit till?
Hmmm..



Vi var till MVC idag. Det gick bra, dock har inte magen växt nåt mer, och lite andra värden kunde se ut lite som att det kan vara på G snart. Tror de ja, bäckenet känns helt paj nu och molande värk till och från i magen säger väl att det trycker på lite nu... ja...
snart, eller nästa vecka, eller senare.
Det är ju irriterande att inte veta!
Men ändå skönt med några mildrare tecken på att tiden snart är kommen. Hellre lite såhär än att de bara säger pang och så skriker man rakt ut och man inte har nån föraning.. tror ja.
Hon berättade också på MVC att första paret från vår föräldragrupp har fött en liten tjej. Jätteroligt att höra. Och roligt att höra hur de kan vara, för de var ju faktiskt sist tidsmässigt på listan. De kom bara till v37+nåt, fast det var första barnet, så man ska kanske inte förvänta sig att man går över tiden heller.
Man ska inte förvänta sig nåt...
Stort grattis till dem iallafall.


Nej, jag ska väl gå ner och titta på mina tomatplantor och se om de sätter om sig själva...

Konversationstorka
Idétorka
Skrivtorka

Går mest här och väntar på att tiden ska gå ut
att tiden ska gå.

Är verkligen inte världens mest intressanta person just nu, för jag har egentligen bara två saker att tala om nu, och två saker i huvudet:
Bebisen och när den kommer och hur de kommer gå och hur de kommer bli och varför man inte vet allt och hur man kan vara så oberedd på nåt man vart beredd på så länge.
Att jag är förkyld och att det är väldigt olägligt och att det inte går över och varför jag inte bara kan få sova och hur mycket sår kan man få i halsen igentligen.

Så de kommer inte så mycket vettigt ur mig, och stubinen är inte sådär jättelång heller. Antagligen för tröttheten.


Lite Feelgood behövs då!
Tur att älsklingen har hittat bra musik till mig att lyssna på nu iallafall.
This is the shit :-)
Eller rättare sagt de här är The Baseballs och jag har hittat mina nya favoriter





Gjorde mig iallafall på humör för lite gardinbyte idag :-)
Alltid nåt.

Så med en riktig förkylning är hur jag alltid brukar inleda våren, hur kunde jag få för mig att jag skulle bli skonad i år?
Så nu har jag legat i flera dagar och haft jätteont i halsen, och jag menar jätteONT. I morse var dock Älsklingen till apoteket och köpte hostmeducin till mig så idag nu har de vart lite bättre faktiskt. Tänkom vi hade komme på att köpt de för två dagar sen, då kanske jag inte varit sjuk längre nu... Jaja, tjänar som vanligt inget till att vara efterklok.


I eftermiddag kommer Annapanna hit på lite kaffe..

 och sen bär det av ner till systerdotter Nina som fyller 19 idag. Grattis tjejen



Jaja.
Igår hade jag såpass tråkigt av att inte orka göra något att jag satte mig och greja naglarna.
Detta blev det smått schizofrena resultatet...





Så nu ser jag fullt normal ut, precis som vanligt. =)

Ujuj. Börjar bli en hel historia bara att välta sig ur soffan eller sängen, och det är ju himla kul med tanke på att man måste upp en massa gånger på natten för att toa, och dricka samarin, och hämta mera rennie, somna om igen, toa igen. Till råga på allt så ska katten som plötsligt utvecklat kattluckefobi ut, och jäsingens om man ignorerar den.
Men det betyder att det är nära.

Vecka 36.
Plus 20 hg (kg)

Snart är det klart, men just nu ser skönheten ut såhär.



Put, puuuuuuuut!

Mestadelen utav påskhelgen har som alla andra storhelger mest gått ut på att äta. Inte fy skam det, igår mat hos min mor och far med köttbullar och prinskorvar och janssons frestelse. Idag mat hos svärföräldrarna med stek och sås och smarrens, verkligen inte fy skam. Just nu väntar jag på att potatisen ska koka färdigt och att karl med polare ska komma hem från att ha handlat skruv, så är det dags att äta igen. Frippas nya diet efter operationen kräver både lunch och middag, men den enda som ökar i vikt utav det kan ni ju gissa vem det är =)
Jaja

I morrn ska vi ner och gratta Simon, syrrans yngste och mitt gudbarn. 10 biffiga år fyller han och det är ju värt att fira om nåt :-)


Simon, här på skogstur med mammas och pappas (och mitt) monster till gosehund Bärra.



Simon ska tydligen föresten lära sin yngste kusin (a.k.a skrutt i min mage) att bli bäst på tevespel sen, eller hur de där nu var :-)
Tror jag säkert att han kan lyckas med, hihi.



Glad Påsk iallafall på er därute!

Låg i sängen i kanske tio minuter innan jag gav upp och satte mig här i köket med dagboken i högsta hugg. Det är så mycket som vill ut ur huvudet på mig. Sidorna är alldeles för små, raderna för korta.
Jag är stundoms ledsen och irriterad, för ja; man får vara det, även om man är härligt gravid och även fast karln äntligen har kommit hem och är hel igen.
Tro det eller ej, men allt handlar inte om just de två sakerna hela tiden. Livet rullar på bakom kulisserna som de alltid har gjort och det livet är precis som vanligt.
Kanske något tystare.
Som att ljuden stundoms blir satt på mute-läge. Eller att man bara inser att det inte finns några ljud där att höra.
Det är saknaden av förut regelbundna saker som slår en med dess tystnad; med dess försvinnande. Nästan så hårt så man undrar om det någonsin fanns nåt där till att börja med. Kanske trodde man bara det.
Jag har de senaste dagarna blivit starkt medveten och två ord; Betydande, och Betydelselös.
Jag trodde alltid att man lätt kunde känna av den markanta skillnaden mellan dessa två motsatser, men tydligen är känsla något jag missa att känna efter på.

Men en pannkaka har alltid två sidor, hur hårt de än missar stekpannan efter sin saltomortal och krachlandar på golvet.

Jag har så svårt för att vara arg på i synnerhet en sak som gör mig ledsen nu. Vore jag en självisk människa skulle jag bara vara arg och inte ledsen och jag skulle inte ens försöka att förstå och slå bort. Men saker verkar aldrig vara så lätta att man tillåts lyxen av endast en känsla för saker i fråga. Det är jobbigt och det gör att jag väljer att skärma av mig själv från att konfrontera sakfrågan vilket bara kommer att bli fel i längden, och kommer hinna gro mer ledsamhet i själen.

En annan sak som irriterar mig nu har mest resulterat i en konstaterande axelryckning om att i frågan huruvida ordet Betydande eller Betydelselös står närmast till hands verkar det efter massa tungt tänkande fram och tillbaka kännas som att allt man ansträngt sig med verkar vara just det senare, Betydelselöst. Det gör så ont att tro på, men jag verkar inte bli bevisad motsatsen, om jag inte anstränger mig ännumer vill säga och fortsätta precis som förut. Men livet förändras för oss alla och den ansträngningen kan numer inte bara komma från ett håll.


Tack gode gud för att förutom att vi här hemma drunknar i utgifter iallafall inte har några problem inom husets ramar. Och det är så skönt att ha någon vid sin sida hela tiden som orkar lyssna, orkar förstå och som inte dömmer mig för att jag är en tyckande och argumenterande varelse. Och jag är så glad för att jag kan göra detsamma för honom.
Jag hoppas att alla kan få lyxen i sitt liv att hitta en människa att dela allt i samförstånd med, vare sig det är bra eller dåliga saker.
I nöd och lust så att säga.


I sinom tid löser sig alla problem man har, en del av sig själva och andra får man hjälpa lite på traven.
Ja, det är meningen att skriva kryptiskt och konstigt, och nej ni behöver inte egentligen förstå vad det på riktigt är jag talar om. Jag bara skriver nu, och den här bloggen handlar trots allt inte om att jag ska drypa ut hela min själ och alla mina innersta känslor till alla nyfikna där ute; det har jag min lilla dagbok till, den med alldeles för små sidor, och för korta rader. För den dömmer inte heller, och den kommer inte med kommentarer eller förmaningar och den tycker inte jag är löjlig för de saker jag känner och tycker. Hur det än är så har folk alltid saker som de tycker om det man säger, och saker som de tycker att man inte borde tycka. Tillfällena är inte alltid rätt för sånt.

I morrn när jag vaknar kommer jag vara samma lilla glada höggravida knäppgök som jag alltid är nuförtiden, så ni behöver inte kasta nummer till psykologer på mig. Jag är en människa som faktiskt kan hantera mina känslosvallningar, jag har många års erfarenhet.

Gonatt på er.

Nu ni har vi film att titta på så vi klarar oss i massa veckor!
Min kära broder kom förbi här i helgen med en grej som man kopplar in till teven. Tvix tror jag bestämt att den heter, och den fanns det en massa filmer inladdat i, så vi ska ha något att titta på när vi går här hemma och skrotar bägge två, hur roligt som helst!! :-)
Sen idag när vi va inne till bror på hans jobb för att hämta en kabel till den dära Tvixen så fick vi med en .....extern hårdisk tror jag de va.... med ännumera film i; för den ville inte han ha längre för att den var så dålig eller vad han svamla om... inte för att min bror har någon realistisk uppfattning om sånt :-)


Tack bror! gulligull på dej, från oss =)


Sen var vi inne och hälsade på min Kusin Kerstine på hennes jobb, roligt att se henne igen för vi har inte träffats på jättelänge. Hon hade vart på shoppingtur till Kina en sväng och köpt bebiskläder till vår lilla skrutt. Jättesöta i gult och grönt så att de passar båda modellerna =) Jättesnällt! Tack!!


Nej nu hinner jag inte sitta här längre för nu börjar andra delen av Arn på 4an ju!

Idag har jag fått hjälp med att köra massa skräp till tippen, återvinningen, så nu behöver man inte vara rädd för att staplarna med tomma kartonger ska anfalla nere i källaren en mörk kväll längre, tack Micke! :-)

Seeeen va jag till barnaffären och köpte en ny kudde; så nu är barnsängen färdig, bäddad och bara väntar på att en liten tult ska infinna sig i den.... om ett tag, EFTER att pappa i huset kommit hem vill jag bara tillägga!

Sött va! Hihi...



Annars har ja väl inte fått sådär mycke gjort idag, men de behöver man inte alla dagar heller. Så härnäst tänkte jag ta och kolla klart på Arn som jag spelade in igår och fortsätta på virkningen som om jag lyckas ska bli en duk när den blir klar :-)

En hel hög med barnkläder fick jag idag som mamma och pappas granne hade vart över till dem och lämnat av, så sött!! Och när jag ringde för att tacka så blev hälsningen att det fanns mycket mer att hämta sen när bebis blir lite större, hehe; de producerar barn på löpande band i det huset så de e klart att det kan finnas så det räcker och blir över kanske då.
Gulligt iallafall att tänka på oss!

Det hemska äckliga snövädret gjorde att det va riktigt ruskigt väglag ner till mor och far idag och det var ja inte alls nöjd med eftersom jag inte kunde tvinga någon annan (älskling) att köra, men de gick ju och jag tog mig både fram och tillbaka.
Efter goda våfflor med grädde och sylt så tvärdäckade både mamma och jag i varsin ände av soffan en lång stund och de va riktigt skönt att få ligga och sjusova lite där, som på den "gamla goda tiden" hihi.

Mammas elaking till katt lämnade ett långt rivsår på armen på mig som en hälsning till Frippa antar jag (de brukar va han som klappar och busar me han)

så älskling..., Gustaf hälsar tillbaka :-P



Bråkigare, busigare och vassare (elakare) katt får man leta efter.
Men han har sin charm som alla katter :-)

Medan jag käkade frukost idag tittade jag ut på grannen där hon pulsat ut i snön på bakgården för att hänga tvätt.
Vårtecken?
Vansinne, tvätten blir väl inte torr bara för att solen lyser och det blåser lite; det är knappt plusgrader ute!
Jaja, hon vet nog vad som är bäst för hennes tvätt. Hon har ju aldrig lagt sig i hur jag sköter min tvätt så jag ska inte vara oförskämd, en såndär granne som lägger näsan i blöt.

Vaknade som vanligt utav morgonsamtalet från min Älskling, pigg som en lärka var han (ännu ett fall av plötsliga vårkänslor) och berättade att han varit ute på promenad i solen och att allt var jättebra. Själv hade jag då ännu inte sett solen eftersom jag vägrat släppa kudden vid den tidpunkten.
Jag blir så lycklig av att höra att han mår bättre och kanske börjar se ljuset i tunnelns slut.
Vi var ju på tur upp till han igår igen, far och jag, i sällskap denna gång av mina svärföräldrar. Skönt att få se han och ta i han och veta att han blir bättre, även fast de känns lite bökigt att resa upp dit med magen sparkandes och BB-redo-väskan i högsta hugg. Men Han är ju mitt mål, så då känns det lätt.

Idag får vi välla se vad som händer, Anna och Daniel kommer in på fika iallafall, och nu för att kicka igång min dag ska jag nog ta mig ut och hämta in några dagars post som väntar i lådan och se hur parkeringsvänlig vår uppfart är nu i töandet. Hur dagen sen ter sig blir väl ett kapitel att berätta om senare.

Snart kommer Nina, min kära systerdotter hit och ska sova över till i morrn. Vara lite mostervakt och underhålla mig här på kvällen :)
Hon har såndärn prao här i stan och de kan ju va skönt att slippa gå upp mitt i natten och åka med bussen nån dag, så i morrn får hon väl lite sovmorgon förhoppningsvis om inte katterna terrar henne för mycket :)

Så snart måste jag sätta igång med snabba ryck och fixa iordning lite mat så de e klart när hon kommer (vet ju inte hur bortskämd hon e med sånt där *blink blink, systeryster. hihi*) sen får vi väl se vart hon vill sova inatt och så, hur mycket vi ska sätta igång och städa.. (säger jag med vindsvåningen i tankarna)

Skönt med lite sällskap iallafall, nån att stri lite med.

Här är hon, Niinaleinen. (lägger man upp bilder på sig själv på sin egen blogg får man skylla sig själv om de sprids på nätet... *mouhahahaha*)



<3

Idag blir det att anamma vardagslivet lite igen då, för det är mycket som snabbt börjar släpa efter.
Men nu är tvättmaskinen igång och diskmaskinen med, så får vi se om jag kan orka börja röja lite i rummena. Ta lite i taget, jag har ju iallafall ett par veckor på mig att få stället skinande rent inför min älsklings återkomst hem.





Idag väntar jag också besök av min pappa som ska komma hit och hjälpa mig med diverse saker som inte riktigt är som de ska. Duschkabinen måste flyttas på för att komma åt att rensa avloppet, badkaret ska lappas i en slang så de går att använda för kompressorn till bubblorna har gått sönder och är borttagen. Rör ska sättas på bland alla rör i pannrummet... ja sånt där diverse som jag inte har nån aning om hur man ska fixa.

Pappor e bra!

Min pappa va så snäll och körde mig fram och tillbaka till Uppsala igår så jag kunde få träffa min älskling. Sjukhusbesök är aldrig speciellt roliga, och det är ju speciellt inge roligt att se sin älskade ha ont, men nu börjar det gå åt rätt håll så det är bara att bita ihop och fixa det här. Allt är iallafall som det ska efter operationen.

Nu går det att pusta ut.


Operationen gick bra, Älskling har vaknat och alla värden ser bra ut.


Inatt kan jag nog sova.